Utbildning är nyckeln till säkerhet
Att ha hög säkerhet och ändå locka fram det friska hos patienterna är psykiatrins ständiga dilemma. När man misslyckas kan självmord vara ett faktum. Eftersom sjuksköÂterskor ofta bedömer suicidrisken är specialistutbildning en nyckel till säkerhet.
En medelålders kvinna promenerar runt i trädgården som är omgärdad av plexiglas och husväggar. Vi befinner oss på rastgården till avdelning 364 på beroendekliniken inom psykiatri Östra vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Här leds tankarna snarare till ett antroposofiskt retreat än en psykiatrisk slutenvårdsavdelning. ??
Helt rymningssäkert är det dock inte. En kvinnlig patient kommer fram och berättar lite stolt hur hon som den första och hittills enda patienten lyckades rymma från avdelningen. Hon klättrade helt enkelt upp på en av plexiglasväggarna ute i trädgården och hasade sig ned på en stolpe på andra sidan. ?
Psyikatri Östra och beroendekliniken fick helt nybyggda lokaler för tre år sedan. Avdelning 364 har 14 platser för patienter som både har en psykisk sjukdom och ett komplicerat missbruk.??
Alla patientrum har en egen utgång till den inbyggda trädgården. I mitten på avdelningen ligger ett ljusrum med glasväggar. Högt ovanför huvudet breder den blå vinterhimlen ut sig. Här sitter patienterna ofta och kontemplerar.
Personalen har varit delaktig i utformningen av den ovanligt vackra miljön, som har bidragit till att patienterna tillfrisknar fortare och att vårdtiderna minskar.
Trots den hotelliknande miljön vittnar många detaljer om patientsäkerhet. Förutom den låsta dörren till avdelningen lossnar till exempel alla duschar och krokar om någon försöker hänga sig i dem. ??
Inom psykiatrin är patienter som begår självmord ett stort problem, så också här. När det händer inne på en avdelning är det extra tragiskt. Både anhöriga och personal drabbas hårt.?
– Vi jobbar hela tiden för att förhindra självmord. Då är det viktigt att personalen är specialistutbildad, inte minst de som gör den första bedömningen av självmordsrisken. De flesta tider på dygnet är det ju inte läkare som gör bedömningarna utan sjuksköterskor, säger Richard Brodd, ordförande för Psykiatriska riksföreningen och just nu forsknings- och utbildningskoordinator på Psykiatri Östra.?
Utbildningsläget är något som bekymrar vårdenhetschefen, psykiatrisjuksköterskan Kristina Ernback. ?
– Intresset för att vidareutbilda sig är stort, men antalet utbildningsplatser räcker inte till. Om tio år kommer antalet vidareutbildade att minska på grund av att fler går i pension, säger hon.??
Vid suicidriskbedömningar görs de enligt en strukturerad skattningsskala, som ska dokumenteras noga. Om det finns minsta tveksamhet ska en läkare kontaktas för en ny bedömning. Ingenting får lämnas åt slumpen.?
I sitt arbete använder personalen flera olika skattningsskalor. För att de ska fungera på rätt sätt måste personalen vara väl insatt i hur de ska användas och inte minst varför de används, menar Richard Brodd. När ett självmord inträffar visar det sig ofta att personalen inte följt rutinerna för suicidriskbedömning till punkt och pricka.?
När ett självmord ändå sker görs en händelseanalys av ett tvärprofessionellt team med representanter för de yrken som just då är aktuella. Syftet är att skapa underlag för beslut om nya eller förändrade rutiner genom att följa upp exakt vad alla inblandade har gjort före och efter självmordet. All personal intervjuas. Det är ett tidskrävande, men mycket viktigt arbete, menar Kristina Ernback. ?
Hon berättar om en patient som tog livet av sig genom att knyta en vit soppåse i plast över huvudet. Utredningen kom ändå fram till att papper inte var ett bra alternativ på grund av infektionsrisken, och plastpåsar går att få tag på överallt. ?
En annan händelseanalys visade att jourhavande läkare hade svårt att hitta till rätt avdelning vid ett larm om hjärtstillestånd, eftersom det var så dåligt skyltat. Det kom också fram att larmet inte hade nått rätt personer. Vare sig teknik, information eller kommunikation fungerade. ?
– Utan utredningen hade vi inte fått reda på varför det tog så lång tid innan återupplivningen kunde komma i gång, säger Kristina Ernback.??
Liksom på många andra psykiatriska kliniker har det också här förekommit situationer där personalen handlat fel eller där rutinerna brustit. Fall som blivit ansvarsärenden hos Socialstyrelsen. Men de försäkrar att ett intensivt arbete pågår med att höja patientsäkerheten där det går. ?
–Våldssituationer går till exempel inte helt att undvika, men om en patient blir våldsam, beror det nästan alltid på att hon känner sig hotad och trängd. Andra gånger är det drogerna som ställer till det, säger Richard Brodd.??
För att förhindra våldsamma situationer gäller det att bemöta patienterna på rätt sätt, men om det ändå går så långt att man måste använda bälte ska det ske på ett säkert sätt som inte kränker patienten. Bland annat får patienten ligga på mage i stället för på rygg och personalen får aldrig lämna en bältad patient ensam. Att efteråt förklara för patienten varför man använde bältesläggning är också viktigt, liksom att ta reda på hur patienten upplevde situationen.??
Alla som jobbar på avdelningen utbildas kontinuerligt i hot- och våldsbemötande.?
– Det handlar mycket om hur du står, hur du tittar på och talar med patienten. Och att visa respekt, säger KristinaErnback. ?
När Kristina började jobba här för tre år sedan användes bältesläggningar flera hundra gånger per år. I dag, tre år senare, har de minskat med 30 procent. ?
– Att bältesläggningar har minskat så radikalt beror sannolikt till stor del på bemötandet. Vi har jobbat aktivt med värdegrunder och människosyn, säger Kristina Ernback.??
Personalen tränas också i att känna sig trygga med varandra och alla har överfallslarm. Den ljudisolerade expeditionen, där vi står, ger arbetsro. Men hit in hörs inte en kollegas rop på hjälp. Avdelning 364 är byggd som en fyrkant och det finns flera platser dit patienterna kan dra sig undan. Det ger en känsla av integritet men hindrar övervakningen. ?
– När jag jobbade i Mölndal hade man björnkoll på hela korridoren från expeditionen. Här behöver vi vara fler anställda för att ha uppsikt, säger Kristina Ernback.
Svårt förutse allt
Att skydda sig mot alla tänkbara oönskade situationer kan vara svårt. För en tid sedan gick en av patienterna på avdelning 364 över till grannavdelningen och hämtade den handsprit som fanns där på grund av svininfluensan. Hon blandade ut spriten med saft och bjöd sina medpatienter på groggar i tv-rummet.
Samma patient hade också hämtat andra personers journaler i de öppna postfacken och gömt dem i sin säng. Nu är postfacken låsta.