Vård av äldre bygger inte alltid på kunskap
Mindre än hälften av sjuksköterskorna i kommunerna använder forskningsresultat i vårdarbetet. Inte så konstigt, tycker forskaren Anne-Marie Boström.
– Det har i kommunerna funnits en uppfattning om att man inte behöver ha så gedigna teoretiska kunskaper, speciellt inte om man ska vårda äldre, säger sjuksköterskan Anne-Marie Boström.
I dag lägger hon fram sin avhandling om evidensbaserad kommunal äldreomsorg vid Karolinska institutet i Stockholm. Hon har i sina studier frågat sjuksköterskor i åtta kommuner om de använder forskningsresultat i vårdarbetet. I en kommun ställdes samma fråga till personal från nästan alla personalgrupper: sjuksköterskor, vårdbiträden, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster med flera.
Användandet av forskning kommer att öka
De flesta var positiva till att göra det, men bara en tredjedel rapporterade att de verkligen gör det. Av sjuksköterskorna sade sig 45 procent använda forskningsresultat i vårdarbetet.
Anne-Marie Boström konstaterar att det är färre än på sjukhus. Hon tror dock att användandet av forskning kommer att öka även i kommunerna, nu när FoU-resurserna byggs ut.
– En kulturförändring med ett nytt tänkande är på gång. Det utförs en kvalificerad vård och omsorg i kommunerna och sjuksköterskorna är numera tränade i att ifrågasätta och tänka ”är detta det bästa sättet att lägga om den här typen av sår?”. Men det behövs också funktioner som kan stötta den utvecklingen, säger hon.
Forskning en ”ickefråga”
Studierna visade också att 63 procent av sjuksköterskorna och 86 procent av undersköterskor och vårdbiträden inte kunde avgöra om deras chef var positiv till att forskningsresultat används i vården. Det tolkar Anne-Marie Boström inte som att cheferna är negativa, snarare att forskning och användning av forskningsresultat inte har diskuterats på arbetsplatsträffar. Det är en ”ickefråga”.
Hon betonar att även om varje individ har ett eget professionellt yrkesansvar, räcker inte det för att vården ska bli evidensbaserad.
Insatser och stöd krävs på alla nivåer
Hon säger bestämt att det krävs ansvar och medvetna satsningar på alla nivåer i kommuner och landsting för att vården ska nå dit. Ledning, verksamhetschefer och enhetschefer måste alla verka för och stödja användningen av forskningsresultat i vården. Även utbildningarna, Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, spelar en viktig roll, anser hon.
– Ett bra exempel är att som SBU ge ut skriften Vård av personer med demenssjukdomar, en mer lättillgänglig version av en SBU-rapport om demenssjukdomar, som vänder sig till personal och beslutsfattare med ansvar för demensvård i kommunerna.
Forskarnas ”tredje uppgift” viktig
Anne-Marie Boström tycker också att forskarna själva kan bli bättre på att fullgöra sin ”tredje uppgift”, att kommunicera sina resultat, och att det borde värderas högre.
– Det krävs en del jobb för att skriva om publicerade engelska artiklar på svenska och kanske göra det på ett populärvetenskapligt sätt, det borde räknas som en merit, men så är det inte i dag, säger hon.