Viktigt låta närstående ta del i den psykiatriska vården

Ny forskning visar att patienter inom psykiatrin och deras närstående behöver bemötas individuellt för att vården ska bli bra. Vårdpersonal måste också jobba med sitt synsätt när det gäller skuldbeläggande av familjen.

Det finns både personliga och samhällsekonomiska vinster att göra om man involverar de närstående i vården. Men det måste ske på ett sätt som passar den enskilda individen. Alltför ofta ses de anhöriga som en homogen grupp, som bjuds in till öppet hus eller anhörigdagar. Tyvärr blir inte relationen mellan vården och de anhöriga så bra alla gånger.

I en ny avhandling har Lena-Mari Sjöblom fokus på de närståendes perspektiv.

Ansvaret vilar på vården

– Min forskning visar att vården måste möta varje patient och anhörig där de är. Den enskilda patienten måste också få bestämma i vilken utsträckning den vill att de anhöriga ska vara delaktiga.

Ansvaret för relationen till de närstående vilar på vårdarna, menar hon, och efterlyser mer utbildning av personalen inom den psykiatriska vården.

– Jag tror på det synsätt som finns inom barnpsykiatrin. Där jobbar man med alla personer som är viktiga kring barnet. Det skulle man kunna göra i högre grad även inom vuxenpsykiatrin, säger Lena-Mari Sjöblom.

Skuld och skamkänslor

Närstående som inte tillåts ta del i vården hamnar i ett stresstillstånd som kan ta sig i uttryck i att de blir arga och skäller eller ger upp och inte engagerar sig. Den som blir lidande på det är först och främst patienten, som inte får ett bra stöd.

Det är också vanligt att närstående till psykiskt sjuka bär på känslor av skuld och skam, något som kan förstärkas av vårdpersonalen.

– De som jobbar inom psykiatrin påverkas förstås av samhällets attityder. Det gäller att få bort stämpeln att det är något som är fel på familjen, säger Lena-Mari Sjöblom.

Den 18 juni lägger Lena-Mari Sjöblom fram sin avhandling vid Mittuniversitetet inom området hälsovetenskap.