INGET JOBB FÖR EN MES

Kerstin Mannerquist är hela landets hygiensjuksköterska och tycker det är kul med virus och bakterier. En tuff kvinna som har lärt sig att inte ta åt sig om ilsken vårdpersonal kallar henne idiot.

I slutet av 1960-talet läste Kerstin Mannerquist litteratur, arbetade på förlag och hade tråkigt. Tills mamma föreslog att hon skulle bli sjuksköterska. Första jobbet var på Roslagstulls infektionssjukhus. Året var 1975 och anledningen till att det blev just där var att hon tyckte det var »jättekul med virus och bakterier«.

– På en infektionsklinik möter man alla möjliga patienter: barn, gamla, akut sjuka och kroniker. Smittor angår alla, säger hon.

Hon är inte den som går omkring och är rädd för att bli angripen av bakterier, eftersom hon inte är någon särskilt nojig person. Men hon skulle aldrig i livet sätta sig i ett jacuzzibad. »Har man sett en odlingsplatta från en jacuzzi så vill man aldrig bada i en sådan mer.«

Kerstin Mannerquist anser att den stora utmaningen för sjukvården runt om i världen är att hejda spridningen av de antibiotikaresistenta bakterierna. Missbruket av antibiotika är enormt. Det köps utan recept, på nätet och till och med reas ut i länder som Thailand.

Inte så konstigt i och för sig, säger hon. Penicillinet var ett undermedel när det kom. Innan dess hade folk »dött som flugor« i bakteriella sjukdomar. Första gången det prövades var på amerikanska soldater under andra världskriget. Sårinfektioner, stafylokocker ? vanligt penicillin bet på det mesta på den tiden.

Men sedan 1970-talet har inga genombrott gjorts när det gäller antibiotika.

– Stora delar av världen skriker efter läkemedel, men de som behöver det mest kan inte betala.

Norden och Holland har lyckats förhållandevis bra med att hålla tillbaka de resistenta bakteriernas framfart. Tack vare en restriktiv förskrivning förstås, men också tack vare bra hygienrutiner i vården.

– Vi var relativt tidiga med att tillsätta hygiensjuksköterskor. Den första hette Ulla Carlsson och började på Akademiska sjukhuset i Uppsala i början av 1960-talet, berättar Kerstin Mannerquist.

Många intresserade läkare pläderade också för vikten av att tvätta händerna, och metodböcker i vårdhygien kom ganska tidigt. I 1982 års metodbok introducerades handspriten. Nu har sjukvårdens personal förstått vitsen med den. När spritförsäljning till vården går upp gnuggar även hygiensjuksköterskorna händerna – i förtjusning. På senare år har den fördubblats.

– Tvål och vatten ska bara användas om man är synbart smutsig. Annars måste man gnugga med det så länge att det torkar ut och sliter på huden.

Vårdens förbrukning av handsprit och handskar är ett säkert kvalitetsmått av hur hygienföreskrifterna efterlevs. Basal vårdhygien är oslagbart när det gäller att få bukt med virus och bakterier.

En del av det hon tycker är så tilltalande med hygienrutiner är att de är så konkreta och lätta att förstå. Och så oerhört effektiva.

Kerstin Mannerquist har svårt att begripa den nonchalanta inställning hon ibland kan möta hos vissa personalgrupper.

– Läkarna är svårast att nå med de här budskapen. De har inte fått lära sig hur man spritar händerna i sin utbildning, säger hon.

Det kan vara ett tufft jobb att få personal att förstå och följa hygienrutinerna. Kerstin Mannerquist har över 20 års erfarenhet som hygiensjuksköterska, varav 5 år som rikshygiensjuksköterska. Hon har fått lära sig att inte be om ursäkt för sig själv.

– Att ha skinn på näsan är en förutsättning som hygiensjuksköterska. Det går inte att vara mesig när man står inför en ilsken personalgrupp som inte vill höra att de inte följer hygienrutinerna tillräckligt väl, säger hon.

Smittor sprider inte bara sjukdom – de sprider rädsla också. Kerstin Mannerquist minns hur det var när de första hivfallen kom på 1980-talet. Smittvägarna var osäkra och personalen var livrädd. »Måste vi ha den där patienten här hos oss«, kunde det låta.

Den första fråga man ska ställa sig när en ny sjukdom dyker upp, säger hon är: »Hur smittar det här?« Kunskapsluckor om smittsamma sjukdomar finns förstås fortfarande. Om tuberkulosen som åter börjar uppmärksammas i medierna till exempel.

– Tbc har aldrig varit helt borta från Sverige, men eftersom fallen har varit få är erfarenheten begränsad. Det gör att läkare missar sjukdomen.

Hon har bara fyra år kvar till pensioneringen, men gillar fortfarande sitt jobb. Inte bara för att det är så kul med virus och bakterier, utan också för att hon träffar så många människor och för att de är så intresserade av hur man skyddar sig mot sjukdom.

Det är inte svårt att förstå varför. Det är bara att tänka tanken »vinterkräksjuka«. Calici, som viruset heter, orsakar stora problem för vården.

– Det bästa sättet att få slut på utbrott av kräksjuka är att sluta ta in nya patienter. Men det är dyrt att stänga vårdavdelningar och dessutom drabbar det den enskilde hårt.

Kräksjuka och mrsa beskriver hon som ständigt ruvande hot. Däremot inte fågelinfluensan, som hon anser fortfarande är just en fågelsjukdom.

– Men alla säger att det ska komma en pandemi en dag, och det gör det väl.

Hon är oroad över sjukvårdens beredskap när den dagen kommer. Visserligen har epidemiplaner gjorts ? men vad hjälper det när organisationen är så slimmad att det inte finns en vårdplats extra att uppbringa.

– Man har gått för hårt fram när det gäller nedskärningarna av antalet sjuksängar. Överbeläggningar, och ett ökat antal patienter för sjuksköterskorna att ansvara för, gör att det är svårare att upprätthålla goda rutiner, säger Kerstin Mannerquist.

Så samlar hon ihop sina pinaler för att skynda vidare till nästa möte. Läkare från Litauen är här för att lära sig svenska hygienrutiner. Snart åker hon till Ryssland för att prata om tuberkulos. Hon har blivit van vid att uppträda och är inte skraj av sig, som hon säger. Skinnet på näsan sitter där det ska.

– Det händer att jag blir kallad idiot, säger Kerstin Mannerquist.

Sådant ruskar hon snabbt av sig. Hon vet att hon är kunnig inom sitt område och det skänker trygghet.

Ny utbildning
I höst startar en magisterutbildning i vårdhygien vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap i Göteborg. Utbildningen vänder sig till yrkesverksam personal med intresse för hygienfrågor och omfattar 60 europeiska högskolepoäng (ECTS).