Missad fraktur inte skolsköterskans fel

Det är orimligt att kräva att en skolsköterska direkt ska kunna avgöra om en elev har drabbats av fraktur eller inte.?

En nioårig flicka blev knuffad på idrottslektionen och fick armen under sig då hon föll. En lärare följde med till skolsköterskan. Hon undersökte den då lite svullna armen som inte gjorde särskilt ont och sa till flickan att återkomma en timme senare för ny bedömning.

Då gav hon nioåringen ett stödförband och sa att hon inte trodde att det var någon allvarlig skada men att flickan skulle åka till sjukhuset om det fortsatte göra ont. Efter lektionen bytte flickan om utan hjälp. Dagen efter noterade ingen vuxen att hon verkade ha ont men då de frågade sa hon att hon hade det.

Samma kväll såg mamman, som hade varit bortrest, att dotterns underarm var sned och svullen. En röntgenundersökning visade greensticksfraktur på ulna och en fraktur på vänster strålben.

Mamman klagade till Socialstyrelsen som konstaterar att flickan inte fick den vård hennes tillstånd krävde. Men elevhälsovården har inte den apparatur som krävs för att konstatera frakturer. Skol­sköterskan hade gjort en noggrann undersökning och utifrån den och flickans egen uppgift om att hon inte hade särskilt ont bedömde skolsköterskan att armen inte var bruten.

Hon ansåg också att nio­åringen var tillräckligt mogen att själv berätta hemma om hon blev sämre. Skolhälsovården har flera spontana besök varje dag av elever som har ont någon­stans. Att då alltid kontakta vårdnadshavarna är orimligt, skriver Socialstyrelsen i sitt beslut.

(Diarienummer 9.2-31983/2011)?

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida