Stor skillnad i säkerhetstänkande mellan flyget och vården

Säkerhetsarbetet inom flygvapnet skiljer sig mycket från det inom i hälso- och sjukvården. Det blev tydligt när patientsäkerheten diskuterades vid ett seminarium i Visby i dag på förmiddagen.

När det gäller synen på incidenter är skillnaden stor mellan flygvapnet och vården. Inom flygvapnet är grundsynen att allt ska rapporteras utan att målet är att hitta syndabockar. Inom vården handlar det mycket om att korsfästa den som har gjort ett misstag.

En som kan jämföra är Per Svedmark (bilden), ortopedkirurg på Karolinska universitetssjukhuset. Han var under sju år pilot inom flygvapnet innan han bytte yrke. Vid ett semiarium anordnat av Sveriges kommuner och landsting berättade han om skillnaderna.

– Redan första dagen av utbildningen till pilot fick vi höra att vi någon gång kommer att göra ett misstag, att allt ska rapporteras och att det inte innebär några personliga repressalier, sa han.

Granskar allt som påverkar

Syftet, sa Per Svedmark, är att hitta fel i systemet så att ingen annan ska råka illa ut. Och inom flyget tittar man inte i första hand på själva händelsen utan på det som har lett till att den ägt rum. Detta eftersom det alltid är en mängd faktorer som påverkar.

– Men inom vården fokuserar man bara på händelsen, inte på frågor som har påverkat, sa han.

Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund (i mitten på bilden) berättade om kontrasten – hur det var när hon började arbeta inom vården.

– Den information som jag fick var att vi var professionella och att vi inte skulle göra några misstag, sa hon.

Systemet måste ändras

I debatten fanns det en stor enighet om att det nuvarande systemet inom vården måste ändras. Eftersom den som anmäler en avvikelse eller en incident riskerar att straffas, till exempel med en erinran eller en varning, väljer många att inte rapportera. Konsekvensen har blivit att möjligheten att förebygga liknande händelser begränsas.

– I Sverige handlar det mycket om att hålla ryggen fri. Jämför med Danmark. Där har man infört ett system som innebär att man inte drabbas av repressalier. Antalet avvikelserapporter ökade omedelbart när systemet infördes, sa Henrik Hammar, regionråd i Skåne.

Läkarförbundets bordförande Eva Nilsson Bågenholm (till höger på bilden) fyllde på.

– I Danmark hade man från början möjlighet till anonyma anmälningar. Efter hand har det minskat avsevärt. Nu är det mesta öppet eftersom personalen känner sig trygg, sa hon.

Måste ha en större debatt

Alla deltagare var eniga om att säkerheten måste diskuteras mer bland de vårdanställda.

– I varje beslut som tas – av politiker och i verksamheten – borde man ta med frågan om hur patientsäkerheten påverkas, sa Per Svedmark.

Eva Nilsson Bågenholm anser, precis som Vårdförbundet, att det inom vården krävs ett nytt system utan repressalier.

– Det innebär dock inte att det inte ska finnas en form av disciplinsystem. En läkare som är olämplig för sitt arbete ska naturligtvis inte arbeta som läkare, sa hon.

”Rättssystemet fungerar inte”

Eva Nilsson Bågenholm ansåg att Socialstyrelsen måste ha vassare klor och att rättssystemet har fallerat när vissa läkare får fortsätta. Hon pekade bland annat på läkare som dömts för barnpornografibrott.

– Arbetsgivaren måste också ta ett större ansvar. När en läkare anställs måste man naturligtvis ta referenser. Det är fel att anställa någon som är svartlistad på andra håll för att sedan tvingas betala stora skadestånd när personen sägs upp, sa hon.

Men om antalet rapporter ökar innebär det kostnader – både i tid och pengar. Har vården råd med det? Både Henrik Hammar och Eva Nilsson Bågenhom sa att det förmodligen kostar mer till en början, men att det lönar sig i det långa loppet. Det kostar mycket att ha patienter på akuten som har drabbats av misstag inom vården.