»Vi måste inse att ingen är ofelbar«

Det är långt ifrån självklart att arbetsplatsen erbjuder stöd till den som begår ett misstag i vården, visar en enkät. Öppenheten måste bli större, kommenterar patientsäkerhetsexperten Synnöve Ödegård.

Många upplever skuld, skam och ångest efter att ha begått ett misstag i vården. Men på arbetsplatsen finns inte alltid stöd att få.

Det framgår av den enkät som Vårdförbundet gjorde bland medlemmar inför den tredje nationella säkerhetskonferensen som hölls i Stockholm i slutet av januari.

Enkäten, som vi berättade om i förra numret av Vårdfacket (1/2007), gick ut till drygt 900 medlemmar. Av de 640 som svarade angav drygt hälften att det på deras arbetsplats finns stöd till personalen när en vårdtagare har skadats eller utsatts för en risk att skadas.

Synnöve Ödegård, sjuksköterska och doktor i folkhälsovetenskap, slås efter att ha läst enkäten av hur oförberedd vården ofta är inför sådana händelser. Att begå ett misstag kan drabba den mest kompetenta och erfarna, påpekar hon.

– Det är ett arbetsmiljöproblem som det måste finnas beredskap för att ta hand om. Det är viktigt för den som begår ett misstag att få känna att hon inte är ensam om att göra fel, säger Synnöve Ödegård.

Hon tycker att det måste till en större öppenhet kring de här frågorna.

– Vi måste inse att ingen människa är ofelbar.

Ännu mer beklämd blir hon när hon kommer till frågan om rutiner för hur vårdtagare och närstående ska omhändertas när en incident sker på arbetsplatsen. Endast fyra av tio uppger att det finns rutiner för detta. Hon är inte förvånad över svaren, men anser att det självklart måste finnas en beredskap inom vården för hur människor som har blivit skadade ska bemötas. Ytterst är det ett ansvar för högsta ledningen, säger hon.

– Att det finns i folks huvuden fungerar inte, utan på varje arbetsplats måste det finnas riktlinjer kring hur såväl personalen som ledningen ska bete sig i olika tänkbara situationer.

Bara någon dag före den nationella patientsäkerhetskonferensen hölls en annan uppmärksammad konferens om patientsäkerhet, arrangerad vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, med Synnöve Ödegård som huvudansvarig.

I samband med den delades en rykande färsk antologi ut om patientsäkerhetsfrågor, med samma titel som konferensen: I rättvisans namn ? Ansvar, skuld, och säkerhet i vården (Liber).

I skenet av bland andra dialysolyckan 1983 och en babys död i Kalmar 2002 får läsaren en djupare inblick i området patientsäkerhet. Den ger också en god översikt om hur de resonerar inom andra högriskverksamheter, exempelvis kärnkraftsindustrin och flygindustrin. Deras säkerhetsarbete är framför allt förebyggande.

– Naturligtvis måste vi lära allt vi kan från händelser som redan har inträffat. Men samtidigt kan jag tycka att vi inom vården har en allt för stor fokusering på avvikelsehantering, säger Synnöve Ödegård.

Hon anser att vården i betydligt högre grad borde arbeta med förebyggande säkerhetsanalyser, till exempel inför omorganisationer, vid införande av ny teknik och nya behandlingsmetoder. 

– Det handlar om att bygga in barriärer så att de mänskliga misstagen inte leder till olyckor, säger Synnöve Ödegård.