Barnvänligt

Anpassar. En trotsig tvååring. Eller en trulig tonåring. På barnröntgen vid Astrid Lindgrens barnsjukhus används list och fantasi i mötet med barnen.
Den 14-åriga killen bara stirrade. Framför honom stod en manlig röntgensjuksköterska som hade ryckt in för att ta just den här undersökningen eftersom det var underlivet som skulle röntgas. Klart pojken vill träffa en man, resonerade de på avdelningen. Men det ville han inte alls. ”Du rör inte min snopp. Jag vill ha tanten där”, sade tonårskillen och pekade på en äldre, kvinnlig röntgensjuksköterska som också stod i rummet. Och så fick det bli.?
Sandra Lawler, chefssjuksköterska på barnradiologen, skrattar åt minnet. Astrid Lindgrens barnsjukhus är tillsammans med Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg den enda röntgenavdelningen som bara tar emot barn. Men inte ens experterna gör allting rätt.
?— Barn är väldigt ärliga, säger hon.
??Ansträngningarna för att anpassa sig till barnens behov märks så fort man kommer in över tröskeln. I patienternas omklädningsrum finns en miniversion av magnetkameran där barnet själv kan genomföra undersökningen på roboten Robert, en tålmodig docka som körs in och ut ur tunneln av barn i dagisåldern. Rummet med den riktiga magnetkameran ser ut som en futuristisk biosalong där barnet kan välja filmer om savannen, rymden eller havet som projiceras på väggen. Filmen syns inte under själva undersökningen, men tanken är att ge ett första, positivt intryck. Det är också något som präntas in i alla nyanställda, hur viktigt det första mötet med familjen är.?
— Ögonkontakt, leende, ”vilka fina skor du har”. Allt som skapar känslan av att ”det här kommer gå bra”, säger Sandra Lawler.??
Det första röntgensjuksköterskorna gör när en remiss kommer är att titta på patientens ålder. Är det ett litet barn som inte kan ligga stilla, eller en tioåring som går att resonera med?
?När undersökningen sedan ska göras är det här och nu som gäller. Det får ta den tid det tar för det går inte att jaga på ett barn som inte vill samarbeta.?
— Bildtagningen är densamma som med vuxna, det är allt runt omkring som är annorlunda, säger Sandra Lawler.
?Hon är röntgensjuksköterska i botten och föreläser på andra sjukhus om hur man bemöter barn och föräldrar så att de känner sig trygga och undersökningen går att genomföra så snabbt och smidigt som möjligt. ”Vi som har en mixad röntgenavdelning har inte samma möjligheter”, är en vanlig invändning. Men det behöver inte kosta så mycket att göra små förbättringar som ger stora resultat.
??— Visst har vi resurser som kanske inte alla har. Men ofta är det så att det du investerar i början av mötet med barnet vinner du i förlängningen på att fler undersökningar går bra, säger hon.?
Hit till barnröntgen får barnen ta med sig sin egen musik att lyssna på medan det undersöks i magnetkameran, vid andra undersökningar går det att låna en dvd-film. Rummen ser så ”omedicinska” ut som möjligt och ett är till exempel tapetserat som en djungel, med billiga rullar från ett byggvaruhus. Ju längre man tittar på väggarna, desto fler djur upptäcker man. Så är det för personalen som arbetar här också, när barnglasögonen väl sitter på upptäcker man smarta lösningar överallt, även på fritiden. Väntrummets väggar pryds av gosedjur i form av bakterier som Sandra Lawler såg i en vanlig leksaksaffär och som familjerna kan bekanta sig med medan de väntar. Ett annat exempel på en enkel lösning som underlättar mycket är stativet som egentligen används vid lungröntgen men som fixerar även små fötter så att bilder kan tas ur alla olika vinklar. Eller den grå grisen, en avlång sandfylld säck med rosa öron, som läggs över spattiga ben för att hålla dem stilla. ??
Det viktigaste redskapet är dock du själv och då är det bra att alla är olika. Sandra Lawler beskriver sig som en utåtriktad person som brukar ha lätt för att få kontakt med människor. Men en gång stämde inte personkemin mellan henne och mamman till ett litet barn och till slut kände Sandra Lawler att det var lika bra att sätta ord på det. ”Vet du vad, jag tror det blir mycket bättre om jag ber en kollega göra det här i stället”. Mycket riktigt, kollegan kom in, mamman slappnade av och undersökningen blev gjord.
??Det svåraste med att bara möta barn är påminnelsen om livets grymhet, tycker Cecilia Odenberg Storrank, en av avdelningens 36 röntgensjuksköterskor. Till exempel när det kommer in en liten parvel med huvudvärk och man ser direkt på bilden att det är en tumör. Eller när någon har drunknat.?
— Barnet ligger där perfekt och fint. Det blir mer obegripligt än om det hade varit svårt sjukt eller skadat, säger hon.?
Andra svåra fall är när man misstänker att barnet har blivit misshandlat. Efter att ha fått tre sådana fall på raken och ytterligare ett kom in inom bara några veckor, bad Cecilia Odenberg Storrank en kollega ta över.
?Sandra Lawler håller med. Barn berör, även i positiva sammanhang. Själv tog hon emot en sjuårig pojke som hade ramlat med cykeln och som försökte hålla masken trots att han hade fruktansvärt ont. ?
— Han ville verkligen att jag skulle få bra bilder. Då började jag grina.
Röntgen
- På dockorna Robert och Rutan kan barnen testa olika moment, till exempel att sätta kateter. Dockorna och medicinväskan är medvetet ”ogulliga” så att barnen ska förstå att de är verktyg och inte leksaker.
- I den lilla magnetkameran kan barnen provköra undersökningen på roboten Robert. I honom finns ett datachip som aktiverar en film på tv-skärmen ovanför som visar vad som händer när han åker in.
- Elefant, höna, robot eller krokodil? Beroende på vad barnet väljer visas olika temafilmer på väggarna inne i undersökningsrummet.
- Filmer är ett flitigt använt sätt att distrahera barnen. När bilderna tas strävar man alltid efter minsta möjliga stråldos. Bilden behöver bara bli tillräckligt bra för att ställa diagnos.
Bemöta barn
- Förbered. Informera i förväg. Mindre barn kan komma och "provåka" utrustningen.
- Städa. Det signalerar professionalitet. Oroliga barn tycker inte om när det är rörigt.
- Ha tålamod. Låt små barn ta på sakerna och springa runt. Det är deras sätt att hantera sin rädsla, sedan lugnar de sig.
- Sjung! Försök att avleda eller distrahera. Tystna när föräldern stämmer in vilket lugnar dem själva och barnet.
- Lämna en bra känsla. Till exempel en liten present eller berömmande ord.