Hopslagning av utbildningar hett debattämne på röntgenveckan

Ett nytt yrke, en gemensam utbildning som leder till olika examina eller fortsatt två separata utbildningar? Det är en fråga som just nu diskuteras intensivt bland röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker.

Bland annat var den ämnet för en paneldebatt under röntgenveckan, som pågår i Uppsala.

Bakgrunden är naturligtvis utvecklingen i sig, där arbetsuppgifterna för röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi närmar sig varandra, men också beslutet om en ny specialistindelning för läkarna, där Socialstyrelsens förordning trädde i kraft vid halvårsskiftet.

En sammanslagning av utbildningarna har framför allt aktualiserats av en arbetsgrupp på Sahlgrenska akademin i Göteborg. Idén från arbetsgruppen diskuterades tidigare i år i en workshop med 200 deltagare från hela landet.

Där konstaterades att det finns mycket som förenar yrkesrollerna, oavsett om man är röntgensjuksköterska eller biomedicinsk analytiker. Inte bara att patientmötena är korta och att man arbetar med patientnära diagnostik, utan också att tekniken åtminstone delvis är gemensam. Men det finns också olikheter.

Tre tankelinjer

Diskussionen på workshopen utmynnade i tre olika tankelinjer:

• gemensam utbildning och examen, grenspecialisering på mer avancerad nivå
• separata utbildningsprogram men delvis gemensamma kurser
• helt åtskilda utbildningsprogram

En ny workshop skulle hållas i höst, men under mellantiden har dekanerna från de berörda utbildningsorterna skrivit till regeringen och hört sig för om möjligheten att samordna utbildningarna. Workshopen har i avvaktan på att de ska få svar från utbildningsdepartementet skjutits till nästa år.

Olika åsikter

Under paneldebatten på röntgenveckan fördes olika åsikter fram.
Biomedicinska analytikern Maria Selarp från Malmö beskrev en verksamhet ”på hemmaplan” som inte bäddade för en sammanslagning. Kent Fridell, programdirektor på Karolinska institutet i Stockholm, sa att alla utbildningar måste utvecklas; inget upplägg håller mer än fem år och Eva Holmberg, vårdchef på avdelning Bild på Södersjukhuset i Stockholm, tycker att utbildningarna måste leva upp till verksamheternas behov.

Rakt på sak

Siv Lunander från Örebro universitet var mer direkt på sak: hon tror på en gemensam utbildning, eftersom verksamheten slår samman arbetet organisatoriskt och arbetsuppgifterna kommer allt närmare varandra.

Gunnela Örnberg är ordförande i Förening för röntgensjuksköterskor. Hon tror inte på en gemensam utbildning, möjligen samläsning av vissa delar. Hon ser hellre en utveckling av röntgensjuksköterskans kunskapsområde och en utbildning som gör henne anställningsbar direkt efter utbildningen.

Hur gör man med de utbildningsbehov som uppstår på grund av de hybridmaskiner som kommer in i verksamheten? Det gemensamma svaret tycktes bli uppdragsutbildningar eller fristående kurser.

– Min erfarenhet är att verksamheten tycker att det är en bra väg att gå. Det kommer ju nya utbildningsbehov hela tiden, sa Kent Fridell från Karolinska institutet.

Han väckte också en viktig fråga: om utbildningarna ska läggas ihop, vad ska då tas bort för att allt ska rymmas i tre år?

Men det är kanske som samtalsledaren Kristine Åhlström Riklund sammanfattade det: kunskapsinnehållet är mycket större än utbildningen lång.