Samläsa – eller hålla isär?
Ett nytt yrke, en gemensam utbildning som leder till olika examina eller fortsatt två separata utbildningar? Det är en fråga som just nu diskuteras intensivt bland röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker.
Bakgrunden är naturligtvis utvecklingen i sig, där arbetsuppgifterna för röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi närmar sig varandra, men också beslutet om en ny specialistindelning för läkarna.
En sammanslagning av utbildningarna har framför allt aktualiserats från Sahlgrenska akademin i Göteborg.
I förslaget konstateras att det finns mycket som förenar yrkesrollerna. Inte bara att patientmötena är korta och att man arbetar med patientnära diagnostik, utan också att tekniken åtminstone delvis är gemensam. Men det finns också olikheter.
På röntgenveckan i Uppsala i augusti presenterades tre olika synsätt: en gemensam utbildning och examen med grenspecialisering på mer avancerad nivå, separata utbildningsprogram men delvis gemensamma kurser och till sist helt åtskilda utbildningsprogram.
Biomedicinska analytikern Maria Selarp från Malmö beskrev under debatten en verksamhet »på hemmaplan« som inte bäddade för en sammanslagning. Hennes motpol var Siv Lunander från Örebro universitet. Hon tror på en gemensam utbildning, eftersom det skulle svara mot verksamhetens krav och att arbetsuppgifterna kommer allt närmare varandra.
Gunnela Örnberg är ordförande i sfr, Svensk förening för röntgensjuksköterskor. Hon tror inte på en gemensam utbildning, möjligen samläsning av vissa delar. Hon ser hellre en utveckling av röntgensjuksköterskans kunskapsområde och en utbildning som gör henne anställningsbar direkt efter utbildningen.