Facket får städa när kriminella lurar vården på pengar

Skattebrott och dubbelfakturering. Personal och patienter drabbas hårt när oseriösa och kriminella aktörer utnyttjar sjukvården. Matilda Eriksson och Anna Tjus, skyddsombud för Vårdförbundet i Västra Götaland, stöttade personalen när vårdcentraler plötsligt stängdes efter konkurs och häktningsförhandlingar. De tycker att facket behöver prata mer om problemet.

I mars genomförde Ekobrottsmyndigheten i samarbete med polisen, Skatteverket och Inspektionen för vård och omsorg ett tillslag mot vårdcentraler och vaccinationsmottagningar i Göteborg. En ägarduo misstänktes för grova skattebrott och grov näringspenningtvätt.

– Brottsligheten har pågått under ett par års tid och har i korthet gått ut på att de misstänkta har berikat sig själva genom systematiska uttag och privata inköp genom bolagens tillgångar, sa Katarina Kepplerus, förundersökningsledare och kammaråklagare vid Ekobrottsmyndigheten i Göteborg, i samband med tillslaget.

Ett av de privata inköpen gällde en villa värd 20 miljoner kronor. Vid husrannsakningar beslagtogs bland annat värdefulla klockor och lyxbilar.

I samband med att de båda ägarna häktades bröt regionen avtalen med deras bolag, vilket ledde till konkurs. Tre vårdcentraler stängdes på kort tid. Anställda stod plötsligt utan arbetsplats och patienterna spreds ut på tre närliggande vårdcentraler.

– Regionen resonerade väl att man inte kunde ha avtal med kriminella, säger Matilda Eriksson, regionalt skyddsombud i Vårdförbundet avdelning Västra Götaland.

Lyssna på Vårdfokuspodden om välfärdsbrottens följder i vården:

”Jag försökte svara på fackliga frågor så gott jag kunde”

Ett halvår senare sitter lappen som informerar om stängningen fortfarande kvar på dörren till en av lokalerna, som ligger i en kontorsgalleria i stadsdelen Kortedala.

Matilda Eriksson bor i närheten och minns hur hon ryckte ut en morgon i våras. Hon hade fått höra att tjänstemän från regionen skulle besöka vårdcentralen, några dagar efter beskedet om att ägarna häktats.

I personalrummet mötte hon ett tiotal medarbetare – sjuksköterskor, undersköterskor och läkare – som inte längre skulle utföra sina jobb.

– Det var supermärkligt. Stämningen var förvirrad och många hade nog svårt att ta in vad som hänt. Jag försökte svara på fackliga frågor så gott jag kunde, men vi hade inte heller varit med om något liknande och saknade kunskap.

När regionens representanter dök upp, i sällskap av vad Matilda Eriksson uppfattade som säkerhetsvakter, berättade de vad de anställda förväntades göra framöver.

– Bland annat skulle de höra av sig till alla familjer som var inskrivna på bvc så att de direkt fick en ny kontakt på en annan mottagning. Om de tagit prover de senaste dagarna skulle de se till att patienterna meddelades sina provsvar, eller skicka över dem till en annan vårdcentral, säger Matilda Eriksson.

Folk undrade hur de skulle betala hyra och räkningar.

De följande veckorna blev intensiva. Skyddsombuden behövde lära sig mer om hur konkurser fungerar.

– Som fackförbund kunde vi inte agera innan det hänt något arbetsrättsligt, till exempel att flera medlemmar inte fått lön trots att de bett om det, säger Matilda Eriksson.

Anställda behövde bevisa att de varit på plats

Med hjälp av Anna Tjus, ledamot i avdelningsstyrelsen, försökte hon förbereda sig på nästa steg i processen och stöttade sjuksköterskorna i digitala medlemsmöten.

Vårdfokus har varit i kontakt med personal som inte vill bli citerade men som beskriver skuldkänslor och som varit rädda att själva bli misstänkta, trots att de inte gjort något olagligt.

– Det är nästan omöjligt att föreställa sig att ens arbetsplats upphör från en dag till en annan. Folk undrade hur de skulle betala hyra och räkningar. Vi sa att de fick höra av sig till hyresvärdar och berätta vad som hänt. Enligt våra uppgifter kunde man få uppskov i en sådan här situation, säger Matilda Eriksson.

För att få del av den statliga inkomstgarantin, något som senare behandlades av en konkursförvaltare, behövde de anställda kunna bevisa att de varit på plats och även styrka sina ekonomiska anspråk genom lönespecifikationer eller andra handlingar.

– Det var inte så enkelt eftersom lönesystemet låg nere på grund av obetalda fakturor. Samma sak skulle snart hända med journalsystemet, säger Matilda Eriksson.

Den ekonomiska skadan bara toppen på isberget

Just nu läggs stora samhällsresurser på att bekämpa den här typen av välfärdsbrott. Flera myndigheter har fått i uppdrag av regeringen att samarbeta och nya lagar gör det enklare att dela dokumentation.

Enligt Sara Persson, brottsförebyggande expert på Ekobrottsmyndigheten, ökar risken för att oseriösa aktörer lockas till en bransch vid kriser eller större samhällsförändringar. Pandemin, sjuksköterskebristen och digitaliseringen är exempel på det inom vården.

– Den ekonomiska skadan, som att inte betala skatt, är egentligen bara en liten del. Brister i journalföring kan leda till att man inte vet vilka vaccin som getts till barn, och falska covidintyg kan öka smittspridningen i samhället. Sådant måste verkligen stoppas, säger hon.

Allt oftare används företag som verktyg för välfärdsbrottsligheten.

– Det handlar framför allt om bokföringsbrott och skattebrott. Man döljer vinster genom att inte sköta sin redovisning korrekt, så att det inte ska synas att man tagit ut pengar privat, undanhållit skatt eller tagit betalt för saker man inte utfört, säger Sara Persson.

Personer som begår brott på det här sättet är duktiga på att dölja det, är hennes erfarenhet. Ofta sker det i flera steg, genom underleverantörer, så att det företag som har avtal med myndigheter, kommuner och regioner framstår som laglydigt.

– Det kan vara ganska avancerade upplägg. Vi har till exempel sett hur läkare hyr ut sig själva via bemanningsbolag samtidigt som de jobbar på ett annat ställe, med en anställning, och därmed får dubbel lön men inte redovisar de pengar de plockar ut genom sitt företag. Eller att företag uppger för personalen att de betalar skatt och arbetsgivaravgifter för deras löner men behåller pengarna själva.

Larm från medarbetare – en viktig källa till information

Johanna Mattsson är samordnare mot välfärdsbrott i Region Stockholm och leder bland annat arbetet med att motverka brott inom de 2 000 avtal som regionen tecknat med privata vårdgivare.

Då ingår att identifiera brottsupplägg, göra ekonomiska analyser och välja ut vilka verksamheter som behöver granskas extra hårt för att avslöja fusk och felaktiga utbetalningar.

– Vår främsta hänsyn när vi säger upp ett avtal är patienternas säkerhet och trygghet, säger hon. Vårdgivare rapporterar in väldigt mycket data om exempelvis bemanning, ekonomi och vidtagna åtgärder. Det gör att vi kan få många typer av signaler som tillsammans avgör om vi behöver inleda en granskning.

Larm från medarbetare och tips från myndigheter är viktiga informationskällor. Regionen gör även oanmälda besök.

Nyligen avslöjades en vårdcentral som fått extra ersättning för att ha öppet på kvällar och helger med att ha stängt just de tiderna vid ett sådant besök. Företaget levde inte heller upp till bemanningskraven gällande sjuksköterskor.

– Det framkom också att personalen inte hade grundläggande kunskaper om vem som ledde och styrde arbetet. Verksamheten stängdes ner och vi krävde tillbaka ganska stora summor.

En svårighet, upplever Johanna Mattsson, är att hälso- och sjukvården är ett komplext system med många tillsynsmyndigheter och ansvarsnivåer. Även om Region Stockholm säger upp ett avtal med ett företag kan personerna bakom fortsätta att bedriva vård i privat regi i andra regioner och kommuner, ofta i samma bolag.

Företaget som drev vårdcentralen som nyligen lades ner blev till exempel påkommet med fusk inom hemtjänsten i Stockholms stad redan 2017.

– Där har samhället en utmaning. Infrastrukturen och överblicken där alla enkelt kan ta reda på vem som har avtal med vem finns inte i dag. I Region Stockholm jobbar vi med den transparensen. När vi upptäcker att det finns oegentligheter eller risker som andra behöver få reda på så berättar vi det.

”Företaget framstod inte som sämre än andra”

På Ekobrottsmyndigheten finns en frustration över att brottsligheten ofta kan pågå länge innan den upptäcks.

– Problemet för oss är att det sällan är någon annan i samhället som går igenom ett företags bokföring och kontrollerar om den är rätt. Oftast sker det först när ett företag går i konkurs och då är ofta bolaget nedlagt och pengarna borta, säger brottförebyggande experten Sara Persson.

När det gäller de nedstängda vårdcentralerna i Göteborg hade Region Västra Götaland strax innan polisens tillslag krävt tillbaka åtta miljoner kronor i felaktiga utbetalningar, bland annat gällande tolkersättning.

De båda regionala skyddsombuden hade däremot inte märkt några tecken på att företaget misskött sig som arbetsgivare.

– Nej, det fanns inte på vår radar. I våra system kunde jag bara hitta ett ärende, som gällde en flytt till nya lokaler då en biomedicinsk analytiker riskerade att bli uppsagd. Företaget framstod inte som sämre än andra, mer än att man möjligen varit lite dålig på att kommunicera med sina anställda, säger Matilda Eriksson.

Hon tycker att Vårdförbundet behöver beredskap för att hantera liknande händelser i framtiden.

– Om vi vill se oss som en samhällsaktör som ska påverka välfärden, då har vi ett moraliskt ansvar att lyfta den här frågan. Den behöver finnas tydligare på agendan. Sedan är det nog väldigt olika runt om i landet hur regionerna hanterar det här, i vilken utsträckning det alls finns privata verksamheter som finansieras med skattemedel och vilken tillsyn som sker.

Erfarenheten från Kortedala visar tydligt hur välfärdskriminaliteten drabbar både patienter och anställda.

– Vi kände av både frustration och ilska bland medlemmarna. En del var kritiska till att vi inte hade svar på alla frågor, och det kanske var befogat. Som sjuksköterskor är vi vana att bemöta människor i kris och det hade vi nytta av i den situationen, säger Anna Tjus.