Det tar nästan en kvart att gå runt kvarteret från hållplatsen där jag kliver av bussen till hus F dit jag ska. Kvarteret inrymde en gång Värnhems sjukhus, norra Europas största långvårdssjukhus med 1300 vårdplatser fördelade på 32 avdelningar. Där hyr också kra (står för Kommunens rehabiliteringsavdelningar) in sig i två våningsplan. Men Värnhem ska avvecklas, så när byggnaderna är tömda (enligt tidsplanen 2005) måste också kra ha hittat nya lokaler. Lokalerna de är rymliga och luftiga; byggda på det sätt man kunde göra när det fanns pengar på 1970-talet.

På kra vårdas varje år mellan 700 och 800 patienter. De allra flesta rehabiliteras så bra att de efter utskrivningen kan återvända till sitt hem eller det särskilda boende där de bodde före insjuknandet. Mycket få uppsöker återigen akutmottagningen på Universitetssjukhuset mas, åtminstone inte för samma åkomma de hade vid inskrivningen på kra.

Hundratals färdigbehandlade
kra startades i december 1995 med tre avdelningar och 104 vårdplatser. Ett mål var att man skulle tömma de överbelagda vårdavdelningarna på Malmö Allmänna Sjukhus (numera Universitetssjukhuset mas, umas). Där fanns vid den tiden regelmässigt 300–400 färdigbehandlade patienter som inte hade någonstans att ta vägen. Ett annat mål var att få slut på rundgången av färdigbehandlade patienter som skrevs ut från umas utan att vara i skick att klara sig på egen hand och som därför snart var tillbaka på akutmottagningen på sjukhuset.

Anders Ekberg är sjuksköterska och chef för rehabiliteringsverksamheten. Vi träffas i ett personalrum på den ena av de två återstående avdelningarna – besparingsbeting stängde den tredje den 1 januari i år. »Jag behöver fem minuter för att ge bakgrunden«, säger han innan han i nästan en kvart berättar om de olika sätt att organisera sjukvården som prövats i Malmö under det senaste decenniet. Malmö har som kommun utanför landsting haft ansvar för all sjukvård och all social omsorg, men det har inte betytt att samarbetet över förvaltningsgränserna varit bättre än det varit mellan landsting och kommuner i andra delar av landet. Från årsskiftet 1998/99 har Region Skåne (det vill säga landstinget) ansvaret för sjukvården också i Malmö kommun.

Rehab på ett ställe
I början av 1995 togs det initiativ som ledde fram till att kra bildades. Då var ansvaret för rehabiliteringen utspritt på de tio stadsdelar kommunen är indelad i. Marlene Stigsdotter, stadsdelschef i Södra Innerstaden, tyckte att man skulle samla ihop allt rehabiliterande i kommunen på ett ställe. Hon fick som hon ville, kra  bildades och placerades på Värnhems sjukhus.

– Vår vårdideologi är att rehabilitera dem som kommer hit så att de kan gå hem till eget boende. Vi höjer inte på ögonbrynen när vår hundraåriga patient med lårbensbrott kan lämna oss för att återvända hem, säger Anders Ekberg.

Bakom framgången – att nästan alla patienter som kommer till kra  kan rehabiliteras tillbaka till samma funktionsnivå som de hade innan de blev intagna på umas – ligger två genomtänkta strategier. Dels skapar man bra kontakter med både sjukhuset och med dem som ska ta vid när den rehabiliterade patienten lämnar kra , dels integreras den paramedicinska verksamheten i det dagliga livet på avdelningarna.

Därför är det naturligt att det inte bara är Anders Ekberg och hans sjuksköterskekolleger Gun Nilsson Burman, IngBritt Skog och Kristiina Stackerud jag träffar när jag kommer till kra, utan också sjukgymnasten Barbara Sandnes.

Anders Ekberg förklarar att målet är att öka antalet sjukgymnaster och arbetsterapeuter i framtiden.

Gott om personal
Också i övrigt är kra relativt välförsörjd med personal. På de två avdelningarna med tillsammans 72 vårdplatser arbetar 23 sjuksköterskor och 55 undersköterskor. kra  har också två läkare på heltid. Men ingen profession är överordnad den andra:

– Vi har jobbat systematiskt med att jämställa de tre professionerna: den medicinska, den omvårdande och den rehabiliterande, säger Anders Ekberg. Ingen är överställd den andra, men sjuksköterskan blir ändå spindeln i nätet eftersom hon håller i alla kontakter inom avdelningen och utåt.

Det rehabiliterande synsättet börjar redan på sjukhuset. I anslutning till sjukhuset finns något som kallas Vård- och boendeförmedlingen. Det är två sjuksköterskor, anställda av kommunen, som bedömer vilka patienter som ska skrivas ut som färdigbehandlade och vart de sedan ska. De bedömer ungefär 7 000 patienter om året, alltså omkring 20 varje dag. Av dem kommer var tionde, mellan 700 och 800, till kra .

Kristiina Stackerud är nu ställföreträdande avdelningsföreståndare på den ena av kra:s båda avdelningar, men arbetade tidigare på Vård- och boendeförmedlingen. Hon medger att det till en början var lite känsligt för läkarna på umas att få sina beslut granskade av sjuksköterskor. Men nu tycker hon att samarbetet fungerar bra.

– De försöker inte längre lura på oss färdigbehandlade patienter som inte är färdigbehandlade, säger hon.

Det är lunchdags. Utanför rummet där vi sitter är patienterna på väg till matsalen. Farten är högst växlande, men i enlighet med den vårdideologi som råder på kra är det näst intill förbjudet att hjälpa patienterna med förflyttningen eller att servera maten på rummet. Alla ska stimuleras att utnyttja den stora eller lilla förmåga de har att klara sig själv. »Här brer vi inga smörgåsar eller fyller på i mjölkglasen om det inte är alldeles nödvändigt.«

Vårdkedjan håller
För att vårdkedjan ska fungera bra är inte bara urvalet av patienter på umas viktigt; lika viktigt är det att mottagandet i hemmet fungerar bra. Alla patienter ska få en individuell bedömning inför utskrivningen, och Anders Ekberg framhåller att man är noga med att följa vad som sägs i Socialstyrelsens förskrifter och allmänna råd när det gäller vårdplaneringen. Samarbetet med äldrevården utanför kra underlättas av att primärvården tidigare hörde till kommunen och stadsdelsnämnden.

– Vi känner varann, det är en riktig vårdkedja, intygar Gun Nilsson Burman. Det tar ingen tid innan behandlingen i hemmet kommer igång. När patienten kommer hem är en arbetsterapeut där och tar emot.

Men det är just samarbetet mellan regionen och kommunen som är orosmomentet för dem som arbetar på kra. När Malmö sjukvård gick in i regionen (landstinget) från årsskiftet var tanken att primärvården skulle stanna kvar hos kommunen. Men oenighet mellan politikerna gjorde att planerna inte fullföljdes.

kra blev kvar hos kommunen, trots att den vård som ges där egentligen ligger på för hög nivå enligt tankarna i ädel. För att knäcka problemet tillsattes en arbetsgrupp med tjänstemän från landsting och kommun och med Anders Ekberg som ordförande. Arbetsgruppen har kommit fram till en överenskommelse som beskriver vad av kra:s verksamhet som tillhör landstingets ansvarsområde och vad som tillhör kommunens.

Överenskommelsen innebär att landstinget ska stå för ungefär en tredjedel av kostnaderna och kommunen för resterande två tredjedelar. Nu väntar arbetsgruppen bara på att överenskommelsen ska godkännas av politikerna.

Anhörigutbildning?
Samarbetet mellan professionerna fungerar alltså bra. Men hur samarbetar man med patienterna och de anhöriga? Finns det till exempel någon särskild anhörigutbildning?

Nej. Det vill säga, i den individuella vårdplaneringen finns ju både patient och eventuella anhöriga med. Men någon strukturerad utbildning vid sidan av denna har man inte – »vi hade en strokeskola 1982«, påminner Kristiina Stackerud, som arbetade på Värnhem långt innan kra kom till.

– Det är kanske något vi skulle ta tag i, funderar Anders Ekberg.

kra har inga personalbekymmer. Till det bidrar säkert de attraktiva scheman man kan erbjuda: arbete var fjärde helg och bara fyra kvällar i månaden. Men fler faktorer bidrar till att till exempel sommarplaneringen löstes utan problem.

– Det är attraktivt att arbeta här, säger IngBritt Skog, som är föreståndare för den ena av avdelningarna. Här får sjuksköterskorna vara det de är utbildade till: omvårdnadsexperter. Och alla sjuksköterskor kan påverka sitt arbete; verksamhetsplanen har vuxit fram efter hand.

Också för en föreståndare är arbetsplatsen attraktiv.

– Jag har ansvaret för allt, från att beställa fönsterputs till att ta hand om frågor om etik och moral. Och beslutsvägarna är korta. Det som tog två år tidigare går nu på en månad, säger Gun Nilsson Burman.

Det IngBritt Skog och Gun Nilsson Burman kan se är möjligen att det är för attraktivt att arbeta här. De önskar en viss
personalomsättning. kra är en bra arbetsplats för nyutexaminerade sjuksköterskor, eftersom de i lugn och ro får bekanta sig med flera olika sjukdomstillstånd. Men sedan bör de gå vidare till andra ställen.