Christer i vårt fiktiva fall sitter häktad. Han har påstått att han inte vet vem den döda kvinnan i lägenheten är. Nu är hon identifierad och han är på sannolika skäl misstänkt för mord. Domstolen vill veta om han dödade under påverkan av en allvarlig psykisk störning.



En av Rättsmedicinalverkets rätts­psykiatriska verksamheter ligger i Huddinge utanför Stockholm. Christer fraktas dit från häktet. Han ledsagas till vakten i receptionen och vidare in genom låsta dörrar. På avdelningen, där han ska vistas de närmaste veckorna, tar omvårdnadspersonalen emot.


Dagarna som följer utreds Christer av ett team bestående av rättspsykiater, forensisk socialutredare, psykolog och rättspsykiatrisk kontaktperson från avdelningen. Hela hans person ska kartläggas: hans fysiska och psykiska hälsa, personligheten, hans kognitiva förmåga, hans livshistoria — och hur han agerar på avdelningen.


Ju mindre han vill dela med sig i test och i intervjuer, desto viktigare blir omvårdnadsutredningen som görs av avdelningspersonalen.


Christer är på avdelningen i högst fyra veckor. Här finns tio patienter till, men han försöker att hålla sig för sig själv. Det är inte lätt — mentalskötare och sjuksköterskor finns där hela tiden. Iakttar och bedömer. De vet när han vaknar, hur han sköter sin hygien, vad han äter till frukost, om och hur han umgås med sina medpatienter. Eller klienter som de kallas här.


All personal är utbildad i att göra psykiatriska bedömningar. Stefan Fohlheim är sjuksköterska och gruppchef på vistelseavdelningen.


— Vår uppgift är att bedöma hur klienten är på avdelningen. Inte hans sinnestillstånd vid gärningen. Därför läser vi heller inte in oss på handlingarna. Det räcker med lite bakgrundsinformation.



Här betyder bemötandet mycket, liksom vid alla samtal och intervjuer. Att vara lugn och sansad är viktigt. Trygghet smittar, liksom rädsla. De har rutiner för allt. För samvaron på avdelningen och för sin egen säkerhet.


— Klienterna är oftast inte inlåsta på sina rum. Vi har möjlighet att se hur de mår och uppför sig 24 timmar om dygnet. Vi samtalar, spelar spel, har fasta rutiner och fasta tider. Att det är en strukturerad miljö är viktigt, säger Stefan Fohlheim.


Det är svårt att manipulera personal som ständigt bedömer ens uppträdande och beteende.


Många av dem som kommer till avdelningen mår bättre här än vad de gör ute i samhället. Väckning, måltider och vistelse ute på bestämda tider. Och samtal med personalen, fast inte i så strukturerad form som de utredningar som görs av psykolog och läkare.



Omkring 450 personer per år genomgår en rättspsykiatrisk utredning. Det är ett par hundra färre än för tio år sedan. Varför är svårt att säga, kanske för att allt fler döms till straff som inte är frihetsberövande.


— Det är integritetskränkande att genomgå en rättspsykiatrisk utredning. Vi hämtar information från myndigheter och vårdinstanser, granskar och bedömer den misstänktes hela liv, säger psykologen Patrik Backgård.


Han har arbetat med rättspsykiatriska utredningar i 16 år. Även om han kan beröras av att träffa personer som har begått hemska brott är han medveten om sina känslor och har lärt sig att hantera dem. Alla, oavsett brott, har rätt till samma bemötande. 



Patrik Backgård börjar med att fråga Christer hur han ställer sig till det påstådda brottet. Det är den egna berättelsen han vill höra. Vad minns Christer om kvällen i lägenheten? Vad tänkte han? Vad kände han?


Han ställer öppna frågor. Börjar med det som är aktuellt: Hur har du det nu, hur ställer du dig till utredningen? Så går han bakåt i tiden: Hur har du levt, hur har du mått genom åren, hur har dina relationer sett ut, hur har du försörjt dig? De mest intima frågorna ställs också. Vad tänder du på, hur agerar du ut din lust?


Det är en utmaning att ställa frågorna på rätt sätt. Målet är att nå fram, att få Christer att medverka. Det är få, bara omkring åtta procent, som vägrar att svara på frågor och genomgå personlighetstest. Men om det händer måste Patrik Backgård till sist sluta fråga. 



— Att uttala sig om varför ett brott begåtts är svårt, däremot går det att bilda sig en uppfattning om hur en person fungerar och hur det psykiska tillståndet är. För att dömas till vård ska det vara tydligt belagt att man lider av en allvarlig psykisk störning. 


90 procent av dem som genomgår en rättspsykiatrisk utredning är män. De flesta har begått allvarliga våldsbrott: misshandel, mord eller våldtäkt. Ungefär hälften bedöms ha lidit av en allvarlig psykisk störning när brottet begicks. Vanligast är psykossjukdom eller personlighetsstörning, men psykisk sjukdom är sällan den enda orsaken. 


— Våra klienter är många gånger i väldigt dåligt skick och har ofta både en psykiatrisk diagnos och missbruksproblem. De har farit illa i samhället och inte fått det stöd de behöver, trots att upp till 80 procent av dem har kontakt med psykiatrisk vård och socialtjänst, säger Patrik Backgård.