Kan du säga något tröstande till gamla, till 
närstående, till personal på särskilda boenden?

— Äldreomsorgen är viktig och värdefull och många äldre och anhöriga är nöjda, det sker massor av möten och samtal varje dag. Det finns ett svartmålande, men också ett behov av förbättringar. Jag ville skildra så naket som möjligt det som gjorde att jag inte fortsatte jobba inom äldreomsorgen.


Vad fick dig att avbryta sjuksköterskestudierna?

— Jag var bara tjugo och såg inte värdet i annat än att rädda liv, men var osäker på om jag skulle orka ha ansvar som sjuksköterska. Att tenta i omvårdnad eller anatomi gick bra, men praktiken blev chockartad. Dessutom är jag darrhänt, vilket gjorde det svårt att öva på stick och annat.


”Vi kan bli så slut i huvudet att vi inte förmår mer”, skriver du.Vad var tyngst?

— Att känna sig otillräcklig. Att inte hinna tänka efter. Att inte ha rätt kunskaper. Jobba långa pass och försöka att hänga med i allting, inte missa något viktigt. Att inte lyckas (eller hinna) lugna de-menta med ångest, eller ens kommunicera ordent
ligt. 


Vad skulle äldreomsorgen må bra av?

— Mer resurser. Att omsorgspersonalens kompetens tas till vara bättre. Omsorgsyrken behöver få högre status, med mer lön, liksom att äldre som grupp får högre status. Äldre och omsorgspersonal måste få komma mer till tals.