Försökspersonerna vårdades på Vipeholms sjukhus i Lund. De ansågs som en lämplig grupp för att de befann sig på sjukhuset under lång tid. Tidigare hade försök gjorts på fångar och barnhemsbarn, men de hade inte gått att följa upp då de lämnat institutionerna.



Till att börja med deltog 780 personer, varav 150 var personal. Sedan togs personalen bort. Försökspersonerna var uppdelade i grupper där kontrollgruppen åt grundkost med mindre energiinnehåll. Andra fick extra socker tillsatt i mat och dryck, klibbigt vetebröd till kaffet efter varje mål mat, och kolor att äta emellan måltiderna.


— Man tog till och med fram en spe-ciell kola som satt fast extra länge på tänderna för att studera effekten. Det visar en cynisk inställning, säger Göran Collste, professor i tillämpad etik.


Redan efter elva månader hade ett femtiotal patienter i kolagrupen fått mer än tio kariesangrepp vardera.


Hundratals patienter, som inte själva tillfrågats eller godkänt försöken, åt 20 000 kilo toffee, 8 000 kilo kola, 1 300 kilo choklad och 500 kilo karameller under fyra år. Mestadels utan att borsta tänderna.



Trots snabba resultat släpptes de först 1953, vilket ledde till stark kritik. Inte för att forskarna utnyttjat patienterna och tillfogat dem onödigt lidande, utan för att de ansågs ha varit köpta av sockerindustrin och ha fördröjt offentliggörandet. Godisbranschföreningen hade sponsrat forskningen, men resultaten blev inte vad branschen önskat.


Forskningen startades med samtycke från dåvarande Medicinalstyrelsen. När kunskapen blev känd startade informationskampanjer om tandhygien och begreppet lördags­godis myntades.