Psykiatrin fortfarande längst ner i hierarkin

Bland sjukvårdens olika specialiteter är det psykiatrin som har bottenplatsen i hierarkin. Det måste förändras, anser forskare, och för det krävs nya metoder.

Om man tänker sig att psykiatrin befinner sig längst ut på ena kanten av ett kontinuum när det gäller prestige, återfinns traumateamet längst ut på den andra kanten. Den tydliga bilden har forskarna Eric Carlström, docent i offentlig förvaltning, och Johan Berlin, docent i företagsekonomi, sedan de har studerat kulturella uttryck inom den slutna psykiatriska vården. ?

Psykiatrins låga status behöver höjas, så att personalen söker sig dit, anser Eric Carlström, som ock­så är sjuksköterska och har arbetat i många år som avdelningschef inom psykiatrisk vård.??

Psykiatrin har förändrats mycket genom åren. Inte minst under 1980-talet då de gamla mentalsjukhusen stängdes och ersattes av boenden, behandlingshem och en utbyggd öppenvård. Trots det anser Eric Carlström att personalen inom den slutna psykiatriska vården fortfarande bär med sig negativ publi­citet, och med den även skammen för den gamla kritiserade psykiatrin. Ändå har personalen bytts ut flera gånger sedan dess. Eric Carlström förklarar det med att den negativa känslan ärvs.?

— Man blir snabbt en kvalificerad medfånge i en kollektiv verksamhet. Man anpassar sig och blir kulturbärare, även om nya modeller, exempelvis KBT, har betytt mycket, säger han.??

För att bryta den väldigt starka tradition som finns i synen på psykiatrin, anser Eric Carlström att personalen behöver nya verktyg som gör uppdraget tydligt. För det krävs forskare som kan titta på och hjälpa till att förändra arbetet. Verksamhet som har låg prestige kostar mycket pengar eftersom det är svårt att rekrytera personal. ?

— Pengar måste satsas på att ge psykiatrin en ny profil och en högre attraktivitet. Personalen måste känna sig betydelsefull.?

Med arbete inom psykiatrin följer också användande av tvång, vilket delvis är förknippat med skam. Ett exempel är bältessängen som står undan­gömd någonstans på avdelningen. Detta trots att den måste finnas och kräver mycket kunskap av personalen som ska hantera den patient som behöver den på ett bra sätt.

Personalen försöker kompensera sitt överläge genom att inte ha arbetskläder. I stället ser de alldagliga ut för att försöka skilja sig från patienterna så lite som möjligt.?

— Tradition och etik talar om gamla repressiva metoder vilka personalen tar avstånd ifrån, men de gör det på ett gammeldags sätt. Genom att med sin klädsel se likadan ut som patienterna, signalerar personalen att ”vi är en enda stor familj”. I stället borde de visa hur professionella de är och utveckla vården ett steg till, anser Eric Carlström.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida