Vårdpersonal kritiseras för att inte ha påbörjat HLR vid hjärtstopp

Ivo kritiserar samma region två gånger för att livräddande vård inte gavs till patienter med hjärtstopp. Ulrika Karlgren på HLR-rådet tycker agerandet är märkligt, om ställningstagande inte finns ska hjärt-lungräddning alltid påbörjas.

Patienten inkom till akutmottagningen med nedsatt allmäntillstånd och feber. Efter undersökningar fattades beslut om inneliggande vård. Journalanteckningen från tidig morgon var utan anmärkning, men två timmar senare hittades patienten avliden.  

En sjuksköterska och en undersköterska beslutade att varken larma eller påbörja hjärt-lungräddning, HLR, med hänvisning till att patienten saknade andning och puls. Patienten var även kall vilket de tyckte pekade på en längre tids cirkulationsstillestånd.

En anhörig anmälde händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som kom med sitt beslut under 2024, två och ett halvt år efter händelsen. Ivo anser att det är en brist att HLR inte påbörjades eftersom det saknades ställningstagande om behandlingsbegränsningar. Ivo kritiserar även att återupplivningsförsök inte alls diskuterades och att journalen inte innehöll tillräcklig med patientinformation för att motivera att livsuppehållande behandling inte genomfördes.

Patient ringde själv

Två dagar senare kritiserade Ivo en ambulanssjuksköterska i samma region i ett liknande fall. Händelsen hade inträffat två år tidigare, under vintern.

Patienten ringde in till SOS Alarm efter att ha drabbats av plötslig orkeslöshet under en morgonpromenad med hunden. Patienten hade själv svårt att prata vilket fick förbipasserande att ta över samtalet med larmcentralen.

En ambulans med sjuksköterska och undersköterska larmades ut med högsta prioritet. Under körningen kom ytterligare information om att det var ett misstänkt hjärtstopp. Trots det ansåg ambulanspersonalen att eventuell förstärkning kunde vänta tills de själva var på plats och kunde bedöma läget.

Fick information om hjärtstopp

Det gick även ut skriftlig information om att det var ett troligt hjärtstopp. Men det trycktes bort av ambulanspersonalen som i stället fokuserade på kartan. Trots det hade ambulansen svårt att hitta till platsen.

Vid patienten stod tre personer som inte hade påbörjat HLR. Det tolkade sjuksköterskan som att patienten hade hittats livlös. I kontakt med larmcentralen meddelades att förstärkning inte behövdes då patienten verkade ha ”varit död ett bra tag”.

Ivo anser att agerandet är anmärkningsvärt eftersom den initiala larminformationen angav att patienten nyligen varit vid liv och således var hjärtstoppet bevittnad av personer på plats. Enligt behandlingsrutiner skulle upplivningsförsök ha påbörjats. Ivo anser att sjuksköterskan brast i den medicinska bedömningen och borde ha agerat på den information som fanns.

Grundprincip att påbörja HLR

Ulrika Karlgren, anestesisjuksköterska och utbildningsansvarig på HLR-rådet, tycker att båda fallen är märkliga. Vårdpersonal är van vid hjärtstopp och utbildas kontinuerligt i HLR, men här avstods behandling på lösa grunder.

– Grundprincipen är att kolla medvetande och andning, därefter larma och påbörja HLR. I ambulanssjukvården kan undantag göras om patientens skador är oförenliga med liv. Beslut om att avbryta HLR ska fattas av läkare. Det behöver inte vara så dramatiskt att påbörja HLR och sen avbryta, säger Ulrika Karlgren.

Tydlig kommunikation

Det händer att vårdpersonal måste förklara varför HLR inte påbörjas för anhöriga som inte informerats om behandlingsbegränsningar. Eller att vårdpersonal hamnar i svåra etiska situationer när det saknas beslut för svårt sköra och sjuka patienter.  

– Man bör tidigt diskutera med varje patient där ett beslut om behandlingsbegränsning kan vara aktuellt. Beslutet ska utvärderas dagligen, ändras något är det viktigt att man tydligt motiverar sitt ställningstagande och kommunicerar med alla berörda, både anhöriga och vårdpersonal, säger Ulrika Karlgren.

Det är viktigt att vårdpersonal kontinuerligt tränar på verkliga situationer i den egna vårdmiljön. Det är ett bra sätt att hitta eventuella systembrister. Enligt riktlinjer ska larm dras och HLR påbörjas inom en minut, och defibrillering ska ske inom tre minuter om det är den typen av hjärtstopp (se faktaruta).

– Det gäller att alla känner till rutinerna och att det finns tillräckligt med utrusning på rätt plats.

Tidig och god HLR ökar chansen

Finns det något tak för hur länge HLR kan ges?

– Nej, egentligen inte. Det sker att patienter får HLR i 30 minuter eller mer innan ambulans anländer, och de har räddats till friska liv. Det viktiga är att man ger HLR med god kvalitet, säger Ulrika Karlgren.

Krävs det någon form av elektrisk aktivitet i hjärtat för att det ska vara behandlingsbart?

– Så sa man tidigare, men det stämmer inte. Med enbart HLR går det att få i gång hjärtan som helt saknar elektrisk aktivitet, det kan exempelvis vara hjärtstopp orsakat av syrebrist. Sen finns det hjärtstopp som går att behandla med defibrillator (se faktaruta). Vid tidig HLR och om man snabbt har en hjärtstartare till hands är chansen till överlevnad god, säger Ulrika Karlgren.