Ingen tid till reflektion efter förändringsarbete i Örnsköldsvik

Vårdplatserna har blivit färre och merparten av undersköterskorna har sagts upp. Personalen är slutkörd, enligt Vårdförbundets förtroendevalda på Örnsköldsviks sjukhus. I går presenterade ledningen slutrapporten om en omfattande omorganisation.

Örnsköldsviks sjukhus har genomgått ett stålbad. Ett budgetunderskott på drygt 100 miljoner kronor gjorde att ledningen under våren 2008 tog kontakt med konsultföretaget Mantec. Ett stort förändringsarbete påbörjades och för drygt ett år sedan var det genomfört.

I går fick personalen ta del av memeologens rapport om rationaliseringsarbetet.

Patientflödet har setts över, antalet besök på akutmottagningen har minskats och vårdplatser har förts över från sjukhusets avdelningar till kommunens äldrevård. Dessutom har merparten av undersköterskorna sagts upp.

– Bristen på undersköterskor gör att vi sjuksköterskor känner oss splittrade. Sjukskötersketätheten är visserligen högre, men nu måste vi utföra mycket av undersköterskornas arbetsuppgifter också, säger Linda Moqvist, styrelseledamot i Vårdförbundets avdelning i Västernorrland.

Påfrestande för personalen

Linda Moqvist är sjuksköterska på en kirurgavdelning och berättar att förändrade arbetssätt, en mer slimmad organisation och den sista tidens överbeläggningar har varit påfrestande för personalen.

– Samtidigt som alla andra förändringar har genomförts har våra scheman lagts om och personal har börjat alternera mellan mottagningar och avdelningar. Många är trötta och det finns ingen tid till återhämtning, säger hon.

Ingen tid till reflektion

Personalen har fått betala ett högt pris. Inte patienterna, betonar Linda Moqvist. Det har funnits en oro för patientsäkerheten och för att inte riskera den har sjuksköterskorna dragit ner på sina raster. Risken nu är att de inte hinner reflektera över vad som har gjorts och vad som bör göras.

– Fast en positiv effekt av omorganisationen är att vi har blivit bättre på att skriva avvikelserapporter. Både sjukhusledning och fackförbund har tryckt på hur viktigt det är och det har personalen lyssnat på. Sämre är att vi saknar en återkoppling på rapporterna.

På ett sätt har förändringsarbetet varit lyckosamt: Underskottet är borta och ledningen har presenterat en budget i balans. Nu hoppas Linda Moqvist också att ledningen ska förstå de anställdas behov av arbetsro – och av att återfå arbetsglädjen.