Barnmorskor flyr sina jobb

Barnmorskor flyr sina jobb
Tina Hylén Muinos och Lina Gustin i Göteborg har fått nog. Foto: Lisa Thanner

Flera nya rapporter visar att förlossnings­vården inte mår bra. Tina Hylén Muinos och Lina Gustin vill inte riskera att göra fel på grund av stressen — och sade upp sig.

Snart har det mullrat i ett år. Det som startade som en proteströrelse bland barnmorskorna i Stockholm har spridit sig över landet och satt avtryck i såväl medierna som bland politiker och sjukhusledningar. Nu kommer konkreta varningssignaler som tyder på att förlossnings­vården inte mår bra:?

  • En genomgång i Skåne visar att samtliga förlossningsenheter hade en ansträngd situation under sommaren och den främsta förklaringen var under­bemanning. Antalet sfinkterrupturer ökade på alla sjukhus utom ett jämfört med i fjol. I Ystad steg de allvarligaste skadorna från 2 procent till över 5. I Helsing­borg och på Skånes universitets­sjukhus ökade de nästan lika mycket, från 2 procent till 4,5. Kejsarsnitt och hänvisningar till andra sjukhus ökade också inom den skånska förlossningsvården. ?
  • Var tredje barnmorska visar tecken på utbrändhet och överväger att lämna yrket främst på grund av hög arbetsbelastning. Särskilt drabbade är unga och oerfarna, visar en enkätundersökning bland landets barnmorskor som genomförts vid Mittuniversitetet.?
  • Och nyligen kom resultatet från en medarbetarundersökning i Västra Götaland. Hälften av medarbetarna på förlossningen känner uppgivenhet, oro och ångest flera gånger i veckan och den stora majoriteten uppger att de aldrig känner sig delaktiga. ??

Lina Gustin, 36, är en av dem. Hon som har erfarenhet av såväl intensiv­vård som arbete utomlands i krigsdrabbade länder sade upp sig efter bara 1,5 år på förlossningen i Göteborg. När bussen stannade framför sjukhuset och det var dags för ännu en dag med ansvar för upp till tre födande kvinnor samtidigt, började hon plötsligt gråta. Känslan av att inte räcka till förföljde henne och ledde fram till beslutet.?

— Jag vågade inte vara kvar av rädsla för vad som skulle kunna hända, säger hon.?

När man hela tiden springer från den ena mamman till den andra utan att hinna känna henne ordentligt på magen, kontrollera blödningar och sköta eftervården av babyn, finns risken att man missar något. Det onormala blir normalt och man blir blind för varningssignaler som exempelvis en långdragen förlossning, menar Lina Gustin.??

Hon får medhåll av Hans Rutberg, professor i utvärdering och hälsoekonomi vid Hälsouniversitet i Linköping. I förra numret av Vårdfokus intervjuades han om sjukhusskandalen i engelska Stafford där situationen var så kaotisk att patienter dog och personalen tappade sin moraliska kompass. Han höjde en varningens finger för att de bakomliggande faktorerna som ledde fram till tragedin även finns här i Sverige. ?

När det gäller den svenska barnmorske­krisen vill Hans Rutberg inte dra några paralleller till Stafford, däremot tycker han att det är uppenbart att läget är allvarligt.?

— Det finns ett samband mellan arbets­miljön och patientsäkerheten och jag tror att vi har nått den punkten nu att något måste göras, säger han.??

Att vården ändå fungerar så pass bra som den gör beror på den lojala personalen som vänder ut och in på sig själv för patienternas skull. Men om du gång på gång ställs inför svåra överväganden och tvingas dagtinga med det som du tycker är viktigt, kommer du att känna dig trött, besviken och uppgiven. Resultatet blir personalflykt och att arbetsplatsen tappar kompetens.?

— För sjukhusens del handlar det inte bara om att rekrytera, utan om att lyckas behålla sin personal. Då måste man skapa en bra dialog mellan barnmorskorna, avdelningsledningen och sjukhusledningen och inse att arbetsvillkoren har betydelse, säger Hans Rutberg.??

Om inget görs befarar Lina Gustin att Sveriges tätposition som ett av de säkraste länderna i världen att föda barn i, kommer att hotas. Det sker inte över en natt, men sakta och successivt. För att slippa det krävs ett helt annat synsätt på förlossningsvården, tycker Lina Gustin. Det behövs mind­re enheter med högre personaltäthet där mammorna får vara med och bestämma var de ska föda, och där barnmorskorna kan ge dem kontinuitet genom hela förlossningen. ?

— Det borde inte vara några problem att ordna detta. Det finns forskning som visar att alla tjänar på det i form av färre komplikationer. Som det är nu, släcker vi eldar, säger Lina Gustin.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida