Juridik och medicinsk etik på kollisionskurs i dråprättegången
I morgon börjar rättegången mot den dråpåtalade läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Men experter anser att ärendet aldrig borde ha drivits till rättegång.
”Åtalet borde ha kunnat undvikas” anser Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt som på DN debatt i dag hävdar att att åtalet mot läkaren saknar stöd i straffrätten.
Ansvarsfrihet ska tillämpas
Även om åklagaren skulle lyckas bevisa att läkaren har gett barnet en dödlig dos av narkosläkemedlet tiopental, så är det ändå inte straffbart, anser hon.
”När en person i livets absoluta slutskede har svåra plågor ska vården ge smärtlindring även om det medför att döden kommer något tidigare än den annars skulle ha gjort”, skriver Madeleine Leijonhufvud.
Rent straffrättsligt tillämpas i sådana fall en ansvarsfrihetsgrund, som inte är beskriven i lagtext, men sedan länge vedertagen och inte ifrågasatt. Även om det har getts onödigt mycket sövande eller smärtlindrande medicin så gäller ansvarsfriheten så länge som uppsåtet är att lindra smärta och lidande i livets slutskede.
En feldosering kan mycket väl motivera en disciplinpåföljd, men det ska hanteras inom det ansvarssystem som finns i vården, anser Madeleine Leijonhufvud.
Juridik och medicin i otakt
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet, är inne på liknande tankegångar. I Dagens medicin skriver han att juridiken och den medicinska praxisen har hamnat i otakt.
Han anser att den viktiga frågan är läkarens motiv:
”Det är möjligt att avsiktligt tillföra ett läkemedel, utan att det föreligger något misstag, vilket läkaren vet är dödande, om detta sker, inte med det primära syftet att döda patienten, utan för att garantera att hon får dö utan plågor”, skriver Torbjörn Tännsjö.
Han tror att åklagaren får svårt redan med att bevisa att läkaren gav flickan läkemedlet och att det i så fall var det som gjorde att hon dog, men anser att det vore viktigt att få klarhet i principfrågan kring smärtlindring i livets slutskede.
Juridiken måste respektera god medicinsk sedvänja, anser Torbjörn Tännsjö och varnar för att det i annat fall kan bli så att vi inte tryggt kan förlita oss på att få dö utan onödiga plågor.