Mer tid för patienten med elektronisk journal
Elektroniska journaler ökar patientens delaktighet i vården och ger sjuksköterskan mer tid för patienten. Samtidigt kräver den att arbetsmiljön och sättet att föra journal ses över. Det visar vår litteraturstudie.
Syftet med litteraturstudien var att belysa elektronisk kommunikation och dokumentation som ett arbetsredskap i omvårdnaden ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv.
Resultatet av vår studie visar entydigt att själva användandet av elektronisk patientjournal förkortade dokumentationstiden och att mer tid lades på kommunikation med patienterna och övriga sysslor på kliniken.
Att den elektroniska patientjournalen alltid finns tillgänglig samt att all information finns på samma ställe upplevdes som positivt. Likväl gav de elektroniska journalerna upphov till en viss frustration över den mängd användarnamn och lösenord som behövs för att komma åt dem. Dessutom fanns problem med datasystemen då de upplevdes som för långsamma samt att systemen ibland »låg nere«. Tidsåtgången gjorde att sjuksköterskorna kände sig stressade och irriterade över att programmen inte fungerade som de önskade.
Målet med den nya patientdatalagen (sou 2006:82) är att det ska bli enklare att samarbeta mellan olika vårdinrättningar och mellan patienter och vårdgivare med en sammanhållen journalföring. Vår studie visar att den elektroniska patientjournalen i flera fall användes av både vårdpersonal och patienter via Internet, främst då det gällde patienter med kroniska sjukdomstillstånd.
Genom att få tillgång till provsvar och journalanteckningar borde patientens egenansvar för sin sjukdom öka. För en långtidssjuk eller kroniskt sjuk patient ökar känslan av delaktighet om patienten själv kan logga in på webben eller få sig tillsänt provsvaren via e-post. Patienten kan då själv följa sjukdomsförloppet och lättare sätta sig in i behandlingen och till exempel göra dosjusteringar självständigt eller via konsultation per e-post, eller direkt med ansvariga vårdgivare via journalsystemet.
Ett intressant resultat som vi fann i litteraturstudien var att flera av studierna som vi tagit del av visar att vårdpersonal ofta finner det stressande att patienten har tillgång till sin journal via webben, eftersom de då är tvungna att tänka mer på vad och hur de skriver sina journalanteckningar. Att arbetssituationen kan ge upphov till negativ stress är något som vi anser bör tas i beaktande vid införandet av (för patienten) webbtillgängliga journaler. Emellertid borde införandet av elektroniska journaler inte förändra hur journalerna förs; patientjournallagen (sfs 1985:562) fastställer ju att journalanteckningar alltid ska föras med respekt för patienten och vara skriven på ett sådant sätt att patienten kan ta till sig informationen. Kanske kan elektroniska patientjournaler medverka till att de journalanteckningar vi för blir mer professionella?
Sveriges framväxande hälsopolitiska mål strävar mot en god och jämlik hälsa för hela befolkningen (Folkhälsoinstitutet 2003). Resultatet av vår studie visar att den personliga datorkunskapen hos både patient och vårdpersonal spelar in vad gäller upplevelsen av användarvänligheten hos elektroniska system för dokumentation och kommunikation. Därför kan vården eventuellt bli mindre jämlik om stora skillnader i datorkunskap finns i samhället och vården enbart bygger på kommunikation och dokumentation på elektronisk väg. Det kan vara viktigt att erbjuda andra alternativ, i alla fall under en övergångsperiod.
En stor fördel med elektroniska journaler har visat sig vara att medicinvagnar och dylikt är utrustade med portabla datorer. Det innebär att sjuksköterskan har med sig den elektroniska journalen in på patientsalen och där kan föra journalanteckningar i realtid och i samråd med patienten. I vissa mjukvaruprogram finns även en påminnelsefunktion som uppmärksammar att specifik patientinformation ska föras in. Dock har problem i samband med detta setts i de fall där patientsalarna upplevts för trånga och/eller att andra patienter gett upphov till avbrott. Sjuksköterskorna har då dokumenterat på vad som fanns tillgängligt för stunden (en pappershandduk eller liknande) för att sedan föra in informationen i den elektroniska journalen.
Tekniken är bra när den fungerar väl, och det är en förutsättning att miljön är anpassad så att den elektroniska patientjournalen kan användas på rätt sätt. Kanske räcker det inte med att köpa in datorer och mjukvaruprogram och räkna med att det andra »löser sig«. Övriga anpassningar kan vara minst lika viktiga. Är till exempel sjuksköterskeexpeditionen anpassad för en dator per sjuksköterska? Och vad gör vi om någon dator är trasig? Hur arbetar vi om datasystemet ligger nere? Målet bör vara att skapa en trygg och säker vårdsituation för både patienter och vårdpersonalen, och handlingsplaner bör upprättas.
För sjuksköterskan bör arbetsplatsen ha ett fungerande arbetsklimat och erbjuda goda villkor för att minska ohälsan, enligt Folkhälsoinstitutet (2003). Vårt resultat visade att sjuksköterskorna upplevde att den elektroniska patientjournalen gav en ökad patientsäkerhet. Bland fördelarna fanns att användare, anteckningar, datum och tid registreras automatiskt vid inloggning i patientjournalen. Det gjorde att problem med osignerade anteckningar försvann.
Resultatet visar också att de elektroniska patientjournalerna underlättade arbetet för vårdpersonalen då pappersjournaler ofta var svåra att tyda på grund av olika handstilar. Dock kvarstod problem med stavning och grammatik i de elektroniska patientjournalerna.
Relevanta dataprogram för stavnings- och grammatikkontroll som kopplas till de elektroniska doku-mentations- och kommunikationsredskapen borde vara en självklarhet för att undvika svårtydda journalanteckningar eller rent av feltolkningarav viktig information och till exempel läkemedelslistor. En idé är att direktkoppla läkemedelslistorna till Fass och på det viset snabbt både kunna svara på patienternas frågor om läkemedlet samt kontrollera dosstorlekar, kontraindikationer och så vidare.
Socialstyrelsen arbetar med att överföra och harmonisera det brittisk-amerikanska begreppssystemet Systematized nomenclature of medicine, clinical terms (Snomed ct) till svenska förhållanden. Snomed ct är ett internationellt begreppssystem inom hälso- och sjukvård som i dag upplevs som det mest kompletta. Efter anpassning kommer det att ha en viktig funktion i struktureringen av svensk vårddokumentation. Att förena den elektroniska dokumentationen och kommunikationen med Snomed ct skulle även kunna bidra till att informationen blev entydig och enhetlig, vilket i sig skulle leda till ökad patientsäkerhet.
Visionen med införandet av elektroniska journaler är »en patient – en journal« och förändringen kommer att innebära att tvärprofessionella journaler upprättas. Där ska all information kring patienten finnas, såsom diagnos, behandling, omvårdnad och rehabilitering. Det skulle kunna leda till en god omvårdnad där dubbelarbete undviks.
Målet är att de elektroniska journalerna ska ge patienten en ökad tillgång till sin egen journal samt, för vårdpersonalens del, att förbättra
patientinformationsöverföringen mellan olika vårdinrättningar. Patienten utgör grunden för journalinformationen som behövs i omvårdnadssituationen och bör därför göras mer delaktig i såväl journaltillgänglighet som dokumentation och kommunikation. Det finns förhoppningar om att elektroniska redskap kan bidra till denna förändring.
Den största anledningen till införandet av elektroniska patientjournaler är behovet av en sammanhållen journal, vilket skulle kunna bidra till att patientens behov och deltagande i omvårdnaden kommer i centrum. Det i sin tur skulle kunna öka patientens autonomi samt minska lidande.
Den internationella sjuksköterskeorganisationen icn:s etiska koder (2000) påvisar sjuksköterskans ansvar för att ny teknik integreras med säkerhet och värdighet för patienten. Vi i sjuksköterskekåren borde ta på oss ett större ansvar, eller rent av vara den drivande kraften, när det gäller att utforma, utveckla och förbättra de elektroniska dokumentations- och kommunikationssystemen. Det är ju trots allt vi som har kunskap om vad och vilka funktioner elektroniska journalsystem bör innehålla samt hur de bäst kan anpassas till vården.
Om uppsatsen:
Elektronisk dokumentation och kommunikation – redskap i omvårdnad, kandidat-uppsats i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad vårterminen 2007.
Uppsatsen finns i fulltext på http://hdl.handle.net/2082/1034.
Studien genomfördes som en litteraturstudie i vilken 21 svenska och internationella artiklar granskades. Majoriteten av artiklarna var publicerade år 2004 och framåt.
Text: Kristin Sörensson, sjuksköterskastudent, Högskolan i Halmstad, 070-205 42 83, ve03krso@stud.hh.se
Anette Andreasson, sjuksköterska, sjuksköterskestudent, Högskolan i Halmstad
Marie-Louise Högman, sjuksköterskestudent, Högskolan i Halmstad