Omvårdnaden kommer alltid i andra hand på akuten

Forskare efterlyser mer fokus på patientens individuella vårdbehov.
– Självklart inriktar man sig i första hand på att göra en medicinsk bedömning när patienten kommer in. Det intressanta är vad som händer sen, i väntan på att läkaren ska göra sin bedömning. Det finns de som får vänta upp till tolv timmar på akuten utan att man egentligen tar hänsyn till patientens behov av annan vård än den rent medicinska.
Det säger Henrik Andersson som i december disputerar på en avhandling som beskriver hur medikaliserat och resultatstyrt arbetet är på många akutmottagningar. Han är själv utbildad anestesisjuksköterska och har arbetat på olika akutmottagningar i 20 år.
Henrik Andersson.
Intervjuat sjuksköterskor och chefer
I sin avhandling har han gjort observationsstudier och intervjuer med sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och chefer vid två akutmottagningar i Västsverige.
Han har full förståelse för att omvårdnaden inte alltid hinns med, när det är som mest att göra på akuten och inflödet av nya patienter ständigt fylls på, men han anser att situationen skulle kunna förbättras avsevärt om man vågade tänka i lite andra banor än enbart de rent medicinska.
En konkret åtgärd som han tror skulle förbättra situationen för patienterna är att anställa en eller flera sjuksköterskor vars enda uppgift skulle vara att se till patienternas omvårdnadsbehov och kontrollera att patienterna inte blir sämre under väntetiden.
En annan åtgärd, som han tror skulle ha ännu större effekt är att även på akutmottagningarna införa patientcentrerad vård.
– Blir patienterna informerade, sedda och får sina grundläggande behov tillfredsställda blir de trygga. Det skulle innebära att det blir mindre avbrott för personalen som skulle få mer arbetsro, säger Henrik Andersson.
Chefernas inställning avgörande
Hur de anställda på en akutavdelning upplever sin arbetssituation är i högsta grad beroende av chefernas agerande. Inte helt oväntat visar han i sin avhandling att många chefer känner sig styrda av och är lojala gentemot sjukhusledningen.
– Jag är inte så säker på att man alltid för vidare personalens upplevelser av sin arbetssituation och deras förslag på åtgärder uppåt i hierarkin. Och då kan man fråga sig om de cheferna verkligen ska vara chefer, säger Henrik Andersson.