Sjuksköterskor på äldreboenden maktlösa och frustrerade

Sjuksköterskor på äldreboenden känner sig frustrerade när den gamla människan blir sämre och behöver mer omvårdnad och de inte själva kan besluta om utökad bemanning. Sjuksköterskan Inger Karlsson ser en mer flexibel organisation som en lösning.

12 oktober 2007

Inger Karlsson har i sin avhandling intervjuat vårdbiträden, läkare och biståndsbedömare om deras förväntningar på sjuksköterskor på äldreboenden, medan sjuksköterskorna har fått berätta hur de upplever sin arbetssituation. Studierna har visat att förväntningarna ofta är motsägelsefulla.

Etiska dilemman

Sjuksköterskorna förväntas vara oberoende och kunna fatta egna beslut, trots att deras möjligheter att göra det i realiteten är begränsade. De förväntas också fungera som ledare i vårdteamet samtidigt som de ska vara underordnade eller jämställda, och de ska hålla ihop helheten men samtidigt hålla sig inom sitt område. För sjuksköterskornas del betyder det att de ofta upplever moraliska och etiska dilemman och att de känner maktlöshet och frustration.

Sjuksköterskan förväntas ta beslut om exempelvis ökad bemanning när en boende behöver mer omvårdnad. Det kan gälla exempelvis akuta situationer eller vid vård i livets slutskede. I själva verket är det biståndsbedömaren som tar sådana beslut, vilket då inte låter sig göras akut.

Vill ha flexibel organisation

Inger Karlsson vill ha en mer flexibel organisation som skulle ge sjuksköterskan befogenhet att fatta beslut.
– Ibland behövs praktiska lösningar. Ett sätt vore om sjuksköterskan kunde ta ett akut beslut och biståndsbedömaren tog ett formellt beslut i efterhand.

En situation när sjuksköterskorna känner sig frustrerade är när boende skickas hem från akutsjukhuset med dropp och PEG och det inte finns personal som kan övervaka att det fungerar och därmed skapa trygghet i vården. Ofta förstår sjukhusets personal inte sjuksköterskornas dilemma.

– De känner inte till kommunens verksamhet och tror att det handlar om att sjuksköterskorna inte själva är kapabla att sköta patienten. Vilket gör att sjuksköterskorna känner sig nedvärderade, säger Inger Karlsson.

Svårt att hinna allt

Däremot känner de sig uppskattade när de kallas till vårdplaneringsmöten och har möjlighet att medverka. Men de beskriver att patienten ofta kommer tillbaka till boendet utan att de har deltagit i planeringen.
– Det går så snabbt i vården i dag, så sjuksköterskan hinner inte alltid frigöra sig för att delta, säger Inger Karlsson.

Moraliska dilemman upplever sjuksköterskorna exempelvis när det inte finns någon fysiskt närvarande kollega att lämna över till när de slutar för dagen. Det betyder att de måste rapportera skriftligt eller per telefon till den sjuksköterska som ska ta över och att de inte vet när hon har möjlighet att komma och se till de boende som inte mår bra.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida