Hur ska kvaliteten i vården granskas?
Vårdens kvalitet har blivit en viktig fråga. Hur kvaliteten granskas, mäts och utvecklas diskuterades vid ett seminarium i Almedalen på tisdagen.
Förr var kvalitet ett tekniskt begrepp. Nu handlar det mer och mer om tjänster, mjukvara som levereras och konsumeras samtidigt. Kvaliteten är hur den levererade tjänsten upplevs.
Ungefär så inledde Göran Henriks seminariet om kvalitetsutvecklingen i framtidens vård och sociala omsorg. Han är utvecklingsdirektör vid Qulturum, utvecklingscentrum i landstinget i Jönköpings län.
De mjuka frågorna
Elisabeth Wennlund, chef för Stockholms sjukhem, beskrev kvalitetsdiskussionerna närmast som en cirkel: På 1990-talet ifrågasattes sjukvården; vad åstadkommer den egentligen. Patienternas upplevelse sattes i centrum. Sedan kom diskussionen om tillgängligheten och köerna och så hamnade avvikelserapporteringen i centrum.
– Nu är vi tillbaka i de mjuka frågorna, sa hon.
Marika Markovits är direktor vid Stockholms stadsmission. Hon erkände att man inom den sociala sfären inte alls kommit så långt när det gäller att utveckla kvalitetsindikatorer som inom sjukvården. Dels beror det kanske på att det är svårt att omsätta den värdegrund som Stadsmissionen bygger sin verksamhet på till mätbara indikatorer, dels på den stora bredden i verksamheten, från det socialt uppsökande till gymnasieskola och butiker. Men kanske också på att det” inte behövdes”.
– Vår verksamhet finansieras till 60 procent av gåvor. Inga myndigheter kunde ställa krav på oss. Men nu börjar givarna fråga efter vad vi åstadkommer egentligen! sa hon.
Återstår en hel del
Tobias Nilsson (KD), politiskt sakkunnig på socialdepartementet, tyckte att utvecklingen gått därhän att det numera är ok att mäta det som åstadkoms. Nu gäller det att tillämpa de kunskaper mätningarna ger. Där återstår en hel del att göra.
Den idé som Lennart Axelsson, socialdemokratisk riksdagsman, förde fram om ett certifieringssystem (”det är bättre att se till att felen aldrig uppstår än att rätta till dem i efterhand”) mötte inget större gensvar hos övriga paneldeltagare. Elisabeth Wennlund tyckte att ett certifieringssystem skulle bli fyrkantigt och ansåg att vårdgivarna måste få äga sina resultat, det räcker med att de följs upp efteråt. Och Marika Markovits menade att redan dagens upphandlingsregler är för snäva, de ger inte utrymme för olikheter och kväver kreativiteten.
Politikerna ska inte lägga sig i
– Vi politiker ska inte lägga oss i för mycket hur vården utformas, sa Tobias Nilsson. Vi ska ge verktygen, till exempel öppna jämförelser, men inte gå in och åtgärda felen utan låta andra rätta till i sin egen verksamhet.
Vid frågestunden efteråt rekommenderade sjuksköterskan Margareta Blomkvist sjukvården att lära sig av trafiken och flyget, där man är bättre än sjukvården på att undvika framtida skador med hjälp av lärdomar från de olyckor som redan har inträffat.