Bristande ögonkontakt är ett av de viktigaste tecknen på autism och används för att ställa diagnos. Nu har en ny studie kunnat visa när den här processen startar.

Forskare vid Marcus autistiska center i Atlanta i USA studerade 110 barn regelbundet sedan de var nyfödda. Drygt hälften av dem hade en närstående med autism, vilket ökar risken att de också skulle utveckla sjukdomen.

Barnen följdes upp vid tio olika tillfällen tills de var tre år. Då hade tretton av dem utvecklat autism, tolv fanns i riskgruppen. Forskarna kunde då gå tillbaka och se att barnen redan när de var mellan två och sex månader började förlora intresset för att ha ögonkontakt och att förmågan till ögonkontakt sedan stadigt minskade. Vid två års ålder hade de bara hälften så mycket ögonkontakt som de barn som inte utvecklade autism.

Forskarna pekar på det intressanta i att barnen fram till två månaders ålder hade förmåga till normal ögonkontakt. Att intresset för ögonkontakt avklingar, snarare än slutar plötsligt, innebär också att det finns hopp om att behandling som sätts in tidigt skulle kunna stoppa upp processen.

Forskningen har presenterats i den vetenskapliga tidskriften Nature.