Det är kanske inte så konstigt att vi journalister i publiken ser lite skeptiska ut när Bill Gates, med hjälp av den numera världsberömda professorn i internationell hälsa Hans Rosling, ska föra ut sitt budskap i aulan på Karolinska institutet: Världen håller på att bli bättre.

I de allra flesta fall är det ju katastroferna som dominerar i medierna: epidemier, sjukdomsutbrott, antibiotikaresistens och nya varianter av farliga virus.

Ger bort sina pengar

Ändå går det åt rätt håll, menar Bill Gates, och säger att redan om 20 år kan barnadödligheten i de flesta av världens länder vara lika låg som i USA på 1980-talet. Och Hans Rosling lär oss att i dag vaccineras 80 procent av världens barn mot mässling.

Bill Gates är rikast i världen och har en förmögenhet på 76 miljarder dollar. Microsoftgrundaren ägnar numera sin tid åt att ge bort sina pengar via en stiftelse som han äger tillsammans med sin fru. De finansierar framför allt projekt som leder till bättre hälsa i världens fattigaste länder. En stor del handlar om vaccinationsprogram.

Vaccinationsprogram

Genom den globala vaccinationsalliansen GAVI, där bland andra Sverige ingår, räknar man med att 440 miljoner fler barn har blivit vaccinerade och 6 miljoner barn har räddats från att dö. Och Bill Gates tackade Sverige särskilt.

– Sverige är en god förebild som ger en procent av bnp i bistånd. Det har bidragit starkt till den positiva utvecklingen, sade han.

Kvinnors rättigheter

Den välregisserade föreläsningen på Karolinska institutet gav inte utrymme för några spontana publikfrågor. Men några frågor som var anmälda i förväg handlade bland annat om det verkligen räcker med ekonomisk utveckling. Bill Gates medgav att även om hans fokus är ekonomin så är frågor om till exempel demokrati och kvinnors rättigheter också viktiga och han samarbetar gärna om det också.

Han fick även frågan vad han skulle göra om han vore ännu rikare – och svarade att då skulle han göra ännu mer när det gäller vacciner. Polio skulle få mer, liksom malariavaccin. Och primärvård i de fattigaste länderna. Men risken med för mycket resurser är förstås att regeringarna inte skulle behöva bry sig.