En av dem som börjat fundera på hur personcentrerad vård kan tillämpas i röntgenmiljön är Lena Frostgård, vårdutvecklare inom bild och funktion vid Skånes universitetssjukhus.

Det handlar om att patienten är en individ med en egen berättelse som önskar vara delaktig i sin vård, inte en vandrande diagnos.

Ett hej betyder mycket

Lena Frostgård ger ett exempel från datortomografen. Där arbetar ofta två röntgensjuksköterskor tillsammans i team. En har patientfokus, presenterar sig och informerar. Den andra håller sig mer i bakgrunden, kanske drar upp kontrastmedel och annat för att inte störa kollegans möte med patienten.

– När vi gjorde en patientenkät i höstas fick vi feedback på just dessa situationer av några patienter. De hade märkt att någon tassade runt dem utan att ge sig till känna. Det hade räckt med ett enkelt hej för att bekräfta sin närvaro, säger hon.

Låt patienten välja tid

Inom bild och funktion styrs det individuella spelutrymmet av undersökningens natur och tekniska krav. Det handlar ofta om korta möten med patienten och begränsade möjligheter till återkoppling för personalen.

Men delaktighet i vården kan handla om små saker. Som att få möjlighet att styra besökstiden. En reumatiker vill sällan ha en tidig tid till exempel, eftersom det tar lång tid att mjuka upp kroppen på morgonen.

Våga fråga

Var lite nyfikenhet på den patientens bakgrund, uppmuntrar Lena Frostgård. Är det första gången eller bär patienten på minnen från tidigare röntgenundersökningar?

– Genom att vara lyhörd för patientens behov går undersökningen mycket smidigare, bilderna får en högre kvalitet och patienten blir nöjd, säger hon.

Under röntgenveckan i september kommer Lena Frostgård tillsammans med kollegan Clark Ohlsson att hålla ett föredrag i ämnet.