Bristen på arbetskraft inom flera välfärdsyrken borde redan ha lett till att högre löner för bland andra sjuksköterskor och lärare. Men löneökningarna hålls tillbaka av att industrin traditionellt sett ska vara löneledande i Sverige.

Den slutsatsen drar nationalekonomen Andreas Bergh i en debattartikel i Dagens Samhälle i dag. Nu är det dags att industrin står tillbaka och lönerna för välfärdens bristyrken höjs väsentligt, anser han.

Inte överskrida märket

Den svenska modellen har visat sig ha svårt att hantera bristen på personal inom bland annat vården. På en fungerande arbetsmarknad korrigeras arbetskraftsbrist genom att lönerna i bristyrkena ökar mer än lönerna där arbetskraftsefterfrågan är låg. Men trots att bristen har varat i mer än tio år, har relativlönerna stått stilla eller fallit, skriver Andreas Bergh.

Han påpekar att andra ekonomer som Lars Calmfors också har kritiserat en av grundbultarna i den svenska lönebildningen: att industrin sätter ett löneökningstak, det så kallade märket, som andra inte bör överskrida.

Gör yrkena mer attraktiva

Mycket talar för att Sverige behöver gå ifrån den modellen. Industriarbetare bör få mindre och stora delar av välfärdssektorn bör få mer framöver, enligt Andreas Bergh.

"Med högre löner kan man förvänta sig fler sökande per plats, vilket är avgörande för att kunna göra bättre rekryteringar. Högre löner lär också minska personalomsättningen, förenkla bemanningen och främja kvaliteten. Det blir också mer attraktivt för studenter som gör sitt utbildningsval att söka sig till dessa yrken när lönen är högre", skriver Andreas Bergh i debattartikeln.