Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, analyserar och sammanställer regelbundet en gång om året de viktigaste iakttagelserna som de har gjort i sin egenskap av tillsynsmyndighet för svensk vård och omsorg.

En stor del av de iakttagelser inom vården som presenteras i rapporten handlar dels om personalrelaterade problem. Dels brister i samverkan mellan olika vårdgivare och myndigheter med flera.

Risker för patientsäkerheten

Sjukhusledningar och arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting brukar i sina standardsvar till personal som varnar för att patientsäkerheten är hotad säga att det är den inte. Men i rapporten påpekas särskilt att för få vårdplatser inom den somatiska vården och placeringar av patienter på fel typ av avdelningar eller på fel vårdnivå leder till patientsäkerhetsrisker.

Den kompetens- och personalrelaterade problematik som Ivo identifierat inom vården handlar dels om att det ofta är svårt för verksamheterna att behålla och rekrytera personal med rätt kompetens, dels om att många verksamheter i dag är underbemannade.

Vanliga personalrelaterade problem

Ivo beskriver tydligt hur dessa problem får negativa konsekvenser för patienter inom flertalet av hälso- och sjukvårdens områden:

  • I akut- och prehospital vård har bristande kompetens lett till felbedömningar. På akutmottagningarna får icke-legitimerade läkare ta för stort ansvar.
  • Hög arbetsbelastning inom elevhälsan leder till att det hälsofrämjande och förebyggande arbetet försämrats. Många skolsköterskor har svårt att hinna med vaccinationer, hälsokontroller och att ha öppen mottagning.
  • Brist på specialistkompetens och stor personalomsättning inom den psykiatriska specialistsjukvården försvårar arbetet med en enhetlig och sammanhållen vård för patienterna.
  • Brister i primärvårdens bemanning leder till bristande kontinuitet. Det ökar risken för felbehandlingar eftersom uppföljningen av planerade åtgärder, utredningar eller ordination lätt missas.
  • Inom den somatiska specialistsjukvården har hög arbetsbelastning resulterat i utebliven eller felaktig diagnostisering och behandling.

Exempel på bristande samverkan

När det gäller samverkan och överföring av information mellan olika aktörer i vården ger Ivo följande exempel på vanliga brister:

  • Gemensam vårdplanering saknas för patienter med psykiatriska problem.
  • Samverkan brister när patienter har kontakt både med den psykiatriska eller somatiska specialistvården och med primärvården
  • I vissa fall saknas tydliga krav på hur de utredningar elevhälsan skickar till barn- och ungdomspsykiatrin, bup, ska se ut. Det händer att bup-mottagningar skickar tillbaka remisser till elevhälsan för att de är ofullständiga. Konsekvensen blir att barn och unga inte får den vård de behöver utan i stället bollas fram och tillbaka mellan olika instanser.

 Vissa problem lika vanliga som tidigare

Flera av de iakttagelser som Ivo beskriver känns igen från tidigare år, inte minst när det gäller bristen på kompetent personal och samverkan.

Ivo konstaterar att om det exempelvis saknas erfarna sjuksköterskor eller läkare brukar de åtgärder som Ivo föreslår inte leda till några större förändringar.

Men inom andra områden konstateras att Ivo:s tillsyn faktiskt kan göra skillnad. Genom sina krav på åtgärder och förelägganden (främst inom socialtjänsten) har myndigheten tvingat fram förändringar i ett stort antal verksamheter som kritiserats.

Under 2015 drog Ivo in tillståndet eller förbjöd tio verksamheter inom vård och omsorg för att de antingen utgjorde en fara för patienterna eller misskötte sin ekonomi.

Ett annat exempel på framgång som lyfts fram i rapporten är den förbättring av nattbemanningen på boenden för personer med demens som Ivo lyckats åstadkomma genom att redan i början av 2015 ställa hårdare krav på att personalen måste ha uppsyn över patienterna dygnets alla timmar.