Den äldre mannen bodde på ett serviceboende när han i februari 2013 insjuknade med feber och ett svullet och rodnat ben. En läkare från primärvården undersökte mannen och ordinerade behandling för erysipelas, rosfeber. Febern försvann, men hans allmäntillstånd försämrades. Enligt anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, blev mannen allt tröttare. Han förlorade aptiten och hade allt svårare att få i sig tillräckligt med mat och dryck.

Läkaren gick inte att nå

Utöver daglig tillsyn från personalen på boendet och sjuksköterskans besök undersökte läkaren från vårdcentralen mannen en gång i veckan. Hen gjorde dock bedömningen att mannen inte behövde sjukhusvård. Sjuksköterskan försökte nå läkaren vid flera tillfällen för att få en ny bedömning, men utan resultat. Till slut fick en anhörig tag på läkaren och insisterade då på inläggning. När den äldre mannen kom in till sjukhus var han uttorkad, hade högt kalciumvärde och vårdades på intensivvårdsavdelningen första natten. Några dagar senare avled han.

I sitt beslut skriver Ivo att utredningen har försvårats av att anmälan kom in ett par år efter den aktuella händelsen. Det framkommer dock att det var dålig kontinuitet bland läkarna under denna period och landstinget får kritik för att det påverkade samverkan med kommunens sjuksköterskor.

Rutinen är kvar

Ivo är även kritiskt till den rutin inom kommunen som innebär att en sjuksköterska ska ha remiss från tjänstgörande läkare innan en boende skickas till sjukhus. När Vårdfokus får tag på Anna Reynberg Sjölund, verksamhetschef vid det aktuella boendet, finns dock rutinen kvar.

– Gången är sådan att sjuksköterskan tar kontakt med primärvårdens läkare för remiss, men om det är akut så får hen självklart beställa en ambulans direkt. Detsamma gäller all personal på boendet, säger hon.

Sedan det aktuella fallet arbetar hon tillsammans med primärvården för att undvika att något liknade ska hända igen, framför allt vill hon öka samarbetet mellan kommun och landsting. Ett bra sätt är så kallade etiska ronder, menar Anna Reynberg Sjölund.

– Det händer också att våra sjuksköterskor upplever att de kan göra mer på boendet för svårt sjuka patienter, men läkaren vill skicka till sjukhus. Därför behöver vi bli bättre på att prata om de här frågorna och göra tydliga vårdplaner som alla känner till, säger hon.

Diarienummer hos Ivo:8.2-6862/2015-12