Ett av de mest använda instrumenten för att mäta självupplevd fysisk och mental hälsa heter SF-36, som i sin kortare version kallas SF-12. Ända sedan 1990-talet har de använts flitigt inom såväl hälsovetenskaplig som medicinsk forskning, men även i olika kvalitetsregister.

I en artikel i Research in Nursing and Health visar professorerna Peter Hagell, Albert Westergren och Kristofer Årestedt vid högskolan i Kristianstad hur missvisande resultaten kan bli.

Fysisk och mental hälsa

De har fokuserat på kortversionen SF-12 som består av sex frågor om den upplevda fysiska hälsan och sex frågor om den mentala. I den standardberäkning som används förutsätts att det inte finns några samband mellan fysisk och mental hälsa. I artikeln ger de flera exempel på hur detta kan ge en felaktig bild av patientens verkliga hälsotillstånd.

– Om jag mår bra fysiskt blir poängen för fysisk hälsa höga. Med den beräkningsmetod som används kommer poängen för min mentala hälsa då automatiskt att bli lägre. 1 plus 1 kan alltså bli 1,5, säger Peter Hagell.

Forskarna föreslår att man antingen beräknar poängen var för sig och inte räknar dem tillsammans, eller att man använder en alternativ metod. Det gör att det blir svårare att jämföra tidigare forskning med nyare. I gengäld kommer resultaten att ge en sannare och mer rättvis bild, anser de.

Upphovsmännen tjänar pengar

Forskarna i Kristianstad är inte de första som kritiserat mätmetoden för hur poängen beräknas. Det har gjorts av flera andra genom åren. Frågan är hur en metod som kan ge så missvisande svar har kunnat få så stor spridning bland forskare världen över.

– Jag tror det handlar om marknadsföring och ekonomiska intressen. Den beräkningsalgoritm som används är patenterad och kostar pengar att använda, säger Peter Hagell.