Det började som ett förbättringsarbete efter en tredagarskurs om demensvård vid minnescentrum i Lund. Sjuksköterskan Elin Nilsson och kollegan Madeleine Nilsson bestämde sig för att se över användningen av psykofarmaka hos de boende där de arbetade.

Då, våren 2014, behandlades 23 av de 48 patienterna på Österbo med ångestdämpande läkemedel. Sjuksköterskornas mål var att  förbättra livskvaliteten och minska fallolyckorna för de boende genom att minska beroendet av ångestdämpande mediciner.

Färre fallolyckor

Drygt tre år efter att förbättringsarbetet startade på Österbo står endast 1 av de 48 patienterna på ångestdämpande medicin. Antalet fallolyckor har minskat med en dryg tredjedel, från 141 stycken 2013 till 92 under 2016. 

Det har kunnat ske genom en grundlig kartläggning och åtgärder för var och en av de boende.

Tillsammans med omvårdnadspersonal och läkare böjade sjuksköterskorna gå igenom patienternas läkemedelslistor och skattade deras beteenden. Många av de boende visade beteendemässiga eller psykiska symtom, BPSD, som oro eller aggressivitet. Symtomen är vanliga vid demenssjukdom och behandlas ofta med läkemedel.

Kvalitetsregister en god hjälp

Skattningarna fördes in i det så kallade BPSD-registret vilket gjorde att personalen fick en struktur som förenklade arbetet. Med hjälp av registret kunde de formulera lämpliga omvårdnadsåtgärder och utvärdera effekten av dem. Det kan till exempel vara att använda musik, promenader och utevistelse i arbetet med de boende.

– Till exempel hade vi en man som var mycket orolig om morgonen. Vi började med en så kallad lugn morgon. Han fick frukost på sängen framför morgonteven och sällskap av en personal. Det gjorde att han fick en bra start och kunde sedan vara lugn resten av dagen. De fem extra minuter som personalen avsatte på morgonen hade de igen flera gånger om under dagen, berättar Elin Nilsson.

Fantastisk personal

För sjuksköterskorna har det handlat mycket om att stötta omvårdnadspersonalen att byta fokus från läkemedel till omvårdnadsåtgärder.

– Det var inte helt enkelt i början, de var vana att kalla på oss när patienterna blev oroliga. Nu bollade vi i stället tillbaka och frågade vad de prövat att hjälpa patienten med. Efter hand växte personalens självförtroende och tillit till att de kunde hantera situationerna. Personalen har verkligen blivit bra att hitta rätt nyckel till vad som fungerar för just den enskilda patienten. De är helt fantastiska!

Visst händer det fortfarande att någon kan behöva sättas in på psykofarmaka, men då finns alltid en plan för utsättning redan vid första ordinationen.