Vårdförbundets seminarium om Framtidens vård lockade stor publik i Almedalen. Panelerna var två och namnkunniga: statliga utredare, statssekreterare, ledamöter i socialutskottet, vice ordförande från Läkarförbundet och professorn som etablerat den personcentrerade vården som ett forskningsområde i Sverige. Bland andra.

Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro, inledde med att säga att hon för sin del är säker på vad som krävs av framtidens vård.

– Vi säger att vi ska arbeta i team och att patientens delaktighet är viktig. Men vi kan inte bara tala om det, vi i vården måste ställa om oss – genomföra ett paradigmskifte – för att verkligen arbeta på nya sätt. Hur vi lyckas med det är avgörande för våra medlemmars vardag.

Står inför stora utmaningar

Att det finns exempel på välfungerande vård är alla överens om; det förebyggande arbetet som görs inom mödravården, på barnavårdscentraler och av distriktssköterskor till exempel. Lika överens är man om att vården står inför stora utmaningar: vården är inte jämlik, vårdkedjan hänger inte ihop, patienter görs inte delaktiga och kompetensförsörjningen är något av en ödesfråga.

En omställning är dessutom nödvändig om vården ska klara av stora samhällsförändringar som den ökade psykiska ohälsan – inte minst bland kvinnor, barn och unga – en åldrande befolkning och allt fler människor med kroniska sjukdomar.

Utmaningarna, menar Vårdförbundet, kräver ett personcentrerat arbetssätt där vårdens personal ser patienten som en person med förmågor som ska stärkas – i ett partnerskap mellan vårdare och patient. Framtidens vård kräver också en vård nära befolkningen. Precis som utredaren Anna Nergårdh har kommit fram till i sitt första delbetänkande.

– Den nära vården utgår från medborgarnas behov och har patienten som utgångspunkt – i stället för att patienterna ska anpassa sig till organisationen. Nära betyder både geografiskt och i tid. Det är också en vård som skapar förtroende, vilket bygger på kontinuitet, sa hon.

Ett nationellt uppdrag

För att uppnå allt det ska Anna Nergårdh formulera ett nationellt uppdrag till primärvården. Ett uppdrag som ska öka möjligheten för våra 21 landsting och regioner att erbjuda en jämlik vård.

Mårten Jansson, mobiliseringsansvarig inom Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH, anser att en nyckelfråga för framtidens vård är fokus.

– Det handlar om att se patienten som en hel medborgare och följa upp vården – se vad som händer mellan vårdmöten och ta reda på vad som uppnåddes i mötet. Det behövs uppföljning och det är viktigt att ta med patienten i det arbetet. Det går inte an att tro att man inom vården sitter inne med alla lösningar.

Han tog som exempel självvalda inläggningar och den minskning av vårddagar och akutbesök som det har lett till. För att patienten känner sig trygg i förvissning om att det finns en vårdplats om hen behöver den. Och för att tron på den egna förmågan växer när inflytandet ökar och valet är ens eget.

Framtiden kräver lyssnande

Inger Ekman, professor och föreståndare för Centrum för personcentrerad vård, anser att framtidens vård kräver ett lyssnande på patienterna som saknas i dagens vård. Laura Hartman, som leder regeringens tillitsdelegation, berättade om frustration i verksamheterna över detaljstyrning och en mängd arbetsuppgifter som tar tid från sådant som professionerna är utbildade för att göra.

– Det är som om det pågår en jakt på den perfekta ersättningsmodellen som ett sätt att visa handlingskraft. Den finns inte och den jakten skapar också frustration bland vårdens medarbetare, sa hon.

Nästa sommar kommer Laura Hartman med ett slutbetänkande som handlar om hur professionernas kompetens kan tas tillvara bättre.

Panelen var överens om att framtiden kräver ett bättre lyssnande och ett partnerskap mellan vårdare och patienter. Och det tjänar ingenting till att spjärna emot för framtidens patienter kommer att kräva delaktighet i sin egen vård.

– Det är tillsammans med patienterna som vi måste försöka hitta de nya framtida lösningarna för vården, konstaterade Sineva Ribeiro.