För att svensk sjukvård ska kunna klara av framtidens ökande krav på effektivisering behöver många olika aktörer samverka mer kring patienter och brukare. Men hur ska man klara det när offentligheten är organiserad på ett sätt som bäddar för gränsdragningar och fragmentiserade insatser? Det var ett av ämnena under Almedalsseminariet Från glapp till helhet – framväxten av den nya kontinuitetsvården.

– Man kan tyvärr konstatera att kommuner och landsting har svårt att samverka. Vi har så många ekonomiska styrmedel att det skapar incitament att skjuta över patienten till någon annan, för det blir billigare så. Men det blir inte bättre för patienten, säger Göran Stiernstedt, regeringens tidigare utredare för en effektiv vård.

Behöver se till helheten

För att sjukvården ska bli mer sammanhållen och kontinuerlig behöver vårdgivarna skjuta ekonomin åt sidan, sluta dra upp gränser mellan varandra och se mer till helheten, menar Göran Stiernstedt.

– Har man patientens bästa för ögonen så blir det i slutänden även bra rent ekonomiskt. Vi behöver jobba mer proaktivt, lära känna patienterna och ta reda på vilka behov de har. Då blir det lättare att förutse vad som behövs för att exempelvis en äldre kroniskt sjuk ska kunna stanna hemma och leva ett gott liv. Vi kan styra arbetet och undvika onödiga akutbesök och inläggningar, säger han.

Ett nära samarbete under utveckling

Under seminariet deltog representanter från Region Gotland, som med sitt samlade ansvar för vård, omsorg och socialtjänst har en unik ställning i Sverige. Sjukvården och socialtjänsten har under de senaste åren utvecklat ett nära samarbete. Ledningsgrupperna delar våningsplan och har dagliga möten. De har bland annat gemensamt utvecklat ett socialpsykiatriskt team som ger familjer ett intensivt stöd för att undvika att barn placeras i familjehem.

Region Gotland jobbar med så kallad samordnad individuell plan, SIP, som samlar samtliga nödvändiga insatser kring den enskilde individen. Det skulle exempelvis kunna vara en skolkurator som ser att en elev behöver hjälp från barn- och ungdomspsykiatrin, barnmedicin och sjukgymnast.

– I stället för att patienten ska behöva ta alla dessa kontakter på egen hand så samlas vi till ett gemensamt möte där vi stämmer av patientens behov och vad var och en kan bidra med. De uppföljningar vi har gjort visar att patienterna känner sig sedda och bekräftade. Samtidigt sparar det mycket tid, dels för patienten men också i form av samordningstid för alla runtomkring, säger Maria Dalemar, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Gotland.

Äldreboenden fick nya uppgifter

Sjukvårdsförvaltningen och socialförvaltningen har även gemensamt skapat så kallade trygghetspunkter på orter där det inte finns någon vårdcentral året runt. Arbetet tog fart efter att flera medborgare uttryckt att det var besvärligt att behöva resa långa sträckor för att få basal hjälp.

Lösningen blev att låta sjuksköterskor och undersköterskor på lokala äldreboenden ta sig an dessa patienter. I dag finns det fyra trygghetspunkter spridda över Gotland. De har öppet några förmiddagar i veckan och hit kan patienter vända sig för återkommande provtagningar, såromläggningar, blodtryckskontroll och vissa injektioner. Alla besök bokas in hos den ordinarie vårdcentralen, som sedan lägger ut uppdraget på aktuell trygghetspunkt.

– Personalen på äldreboendena tycker det är kul. De får lite andra patienter, som de dessutom kan följa över tid. Eftersom allting är planerat så påverkas inte den ordinarie verksamheten på äldreboendet av att några medarbetare får extra uppgifter. Även patienterna är nöjda, de känner sig väl omhändertagna och trygga. För dem spelar det ju ingen större roll var personalen har sin anställning, bara de får bra hjälp, säger Maria Dalemar.