Det handlar om löneskillnader mellan män och kvinnor på torsdagsmorgonen i Almedalen. Medlingsinstitutet presenterade nyligen lönestatistiken för 2016 och inget revolutionerande har hänt. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är 12 procent – eller kvinnor tjänar 88 procent av vad män tjänar.

– Det handlar om värdediskriminering av kvinnors kompetens och vi har inte tid att vänta de 26 år det skulle ta om utjämningen av lönerna håller den här takten, slår Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, fast.

Hon får medhåll av Tobias Baudin, ordförande för fackförbundet Kommunal.

– Det går för sakta och de låga lönerna ger dessutom lägre pensioner vilket innebär en dubbel bestraffning för våra medlemsgrupper.

Privata sektorn värst

Inför morgonens paneldebatt om löneskillnaderna mellan könen presenterades mer statistik från Medlingsinstitutet: 2016 var genomsnittslönen i Sverige 32 800 kronor i månaden. Män tjänade i genomsnitt 34 900 kronor och kvinnor 30 700 kronor. Störst är löneskillnaderna mellan män och kvinnor i den privata sektorn.

Statistiken visar också att lönerna är relativt jämlika inom de stora kvinnodominerade sektorerna. Manliga grundskolelärare, undersköterskor och sjuksköterskor tjänar alltså inte mer än sina kvinnliga kolleger.

Löneskillnaderna mellan könen har minskat sedan 2005. Störst är minskningen inom landstingen där kvinnors löner har närmat sig mäns med 7,5 procentenheter mellan 2005 och 2016. Mellan 2015 och 2016 minskade löneskillnaden med 1,3 procentenheter i landstingen.

Bra eller för långsamt?

Sineva Ribeiro, som var en av deltagarna i panelen, anser att det går för långsamt. "Bra att löneskillnaderna fortsätter att minska", tycker Edel Karlsson-Håål, löneexpert på Svenskt näringsliv.

– Det är ett bra arbete parterna gör, men verkliga skillnader kommer att vara svårt att uppnå utan att män och kvinnor söker sig till andra yrken. Fler män i vården och fler kvinnor i verkstäderna skulle göra skillnad, sa hon.

Niclas Lindahl, förhandlingschef på Sveriges kommuner och landsting, tycker att fackföreningsrörelsen ber om för mycket.

– Fackförbunden vill ha fler händer i vården, men fler anställda innebär också att den totala kakan ska fördelas på fler.

Fel att behöva byta yrke

Tobias Baudin håller inte med Svenskt näringsliv om att kvinnor ska byta yrken för att få upp sina löner.

– Det är fel sätt och betyder bara att de nya undersköterskor som kommer står kvar och stampar på en låg lönenivå. Vi måste fortsätta kampen för att få upp lönerna inom de kvinnodominerade branscherna, sa han.

Sineva Ribeiro ser det som ett samhälleligt ansvar att jämna ut löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Och så länge en ingenjör tjänar 11 000 kronor mer i månaden än en barnmorska har samhället inte tagit det ansvaret.

Edel Karlsson Håål vill inte se någon statlig inblandning i hur löner ska sättas. Hon tror på arbetsmarknadens parter och på marknadskrafterna. If Metalls ordförande, Marie Nilsson tycker inte heller att politikerna ska blanda sig i lönebildningen och Tobias Baudin tror att det finns risker med en sådan inblandning.

– När det som nu är fart i ekonomin och staten investerar i den generella välfärden är det kanske bra, men vad händer med undersköterskornas löner i tuffa ekonomiska tider, frågade han sig.

Gillar jämställdhetspotter

Men eftersom Tobias Baudin, precis som Sineva Ribeiro, anser att det finns en värdediskriminering av kvinnors arbete tycker han att jämställdhetspotter, som har fått upp lönerna inom Kommunal, kan vara ett sätt att utjämna löneskillnaderna mellan olika branscher.

– Det fanns ingen annan anledning till de stora löneskillnaderna mellan medlemmarna i If Metall och våra medlemmar än värdediskriminering, sa han.

Niclas Lindahl varnade för att statlig inblandning leder till en ostrukturerad lönebildning och tog som exempel satsningen på lärarna och den spridningseffekt den leder till. Däremot anser han att lönerna i den offentliga sektorn är för sammanpressade och att det är parterna som gemensamt har skapat den lönebilden.

De båda arbetsgivarrepresentanterna vill också att man tar in andra värden än lön när man analyserar arbetsvillkoren i olika sektorer.

– Offentlig och privat sektor har olika logik för lönesättning. Det finns annat som skapar trygghet, till exempel arbetstider och pensionsavsättningar. Det pratar vi aldrig om och jag tycker att vi ska titta mer på hela anställningserbjudandet, sa Edel Karlsson Håål.

"Vi är för snälla"

En diskussion om löneskillnader mellan män och kvinnor handlar inte bara om värdediskriminering. Panelen tog upp frågor som vad den könssegregerade arbetsmarknaden innebär för lönerna och om vad olikheter i uttag av föräldraförsäkringen leder till.

– Kvinnor tar ut 13 månader och män 3 månader av föräldraförsäkringen. Kvinnor väljer också att gå ner i arbetstid och det innebär att de väljer bort karriärmöjligheter. Det är med föräldraskapet skillnaderna i lön ökar. Vi arbetsgivare har varit för snälla som har gått med på alla dessa deltider, sa Niclas Lindahl.

Där fick han inte medhåll av den fackliga motparten. "Jobbigaste arbetsgivare som finns", slog Tobias Baudin fast. Sineva Ribeiro skrev inte heller under på att arbetsgivarens snällhet skulle vara ett problem och berättade vad hon brukar få höra.

– Våra medlemmar, som arbetar dag, kväll och natt, säger: "Jag har det bästa yrket – men jag orkar inte".