Varje år drabbas cirka 100 000 patienter på svenska sjukhus av en undvikbar vårdskada. Utöver detta upplever patienter ofta kränkningar, brist på delaktighet och bristande information från vårdens sida.

– Forskning visar också att det finns en stor oro bland våra studenter inför karriären. Och det är inte så konstigt med tanke på att det händer saker inom vården hela tiden som äventyrar patientsäkerheten, säger Anders Sterner, doktorand och universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås.

Känner samvetsstress

Under ett seminarium i Almedalen berättade Anders Sterner och två kolleger från lärosätet att många sjuksköterskor, inte minst nyutbildade, känner en samvetsstress. De hinner inte lyssna på patienterna. När bara det medicinska prioriteras blir vården instrumentell och utan värdighet för den enskilde. Det i sig är ett hot mot patientsäkerheten.

– Det är kanske därför många väljer att byta arbetsplats. För att komma bort från detta måste sjuksköterskorna få möjligheten att vårda utifrån sin specifika kompetens, där patientens perspektiv sätts i fokus, säger Lina Palmér, universitetslektor.

Positiva till simuleringsträning

Frågan är vilken roll utbildningarna har i sammanhanget? Går det att förbereda sjuksköterskorna bättre och höja patientsäkerheten genom komplex simuleringsträning med interaktiva dockor och verklighetstrogna förhållanden? Redan i dag används det på flera utbildningar, men bör det utvecklas och utökas?

Dessa frågor besvarades i huvudsak med ett ja från seminariets panel som bestod av Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, två politiker samt representanter från Universitetskanslerämbetet och arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting. 

Kritik mot VFU:n

– Jag upplever att det finns flera problem med den verksamhetsförlagda utbildningen. Till att börja med finns det för få platser. Och när studenterna sedan kommer ut på sin placering, med en massa ny kunskap i bagaget, så får de ofta höra "så gör vi inte här". De får alltså lära sig jobbet så som det ser ut på just den arbetsplatsen, och det är ett problem, säger riksdagsledamoten Bengt Eliasson (L).

Istället tycker han att sjuksköterskorna ska gå klart utbildningen, som ska innehålla mycket komplex simuleringsträning. Därefter kan det läggas till en slags allmäntjänstgöring och specialisttjänstgöring, precis som för läkarna.

– Jag vet att det kostar pengar, men så måste det få vara om vi vill ha en säkrare och mer mänsklig vård.

Behöver jobba mer i team

Även Sineva Ribeiro ser ett problem med den verksamhetsförlagda utbildningen. Studenterna får inga platser på vårdcentraler eller inom hemsjukvården, trots att regeringen slagit fast att mycket av det som görs på sjukhusen i dag ska flyttas ut närmare medborgarna.

Hon ser positivt på komplex simuleringsträning, och menar att det ytterst är en fråga om patientsäkerhet. Däremot behöver både simuleringsträningen och övriga delar av grundutbildningen bli mer inriktad på teambaserat arbete. Det finns exempel från utbildningar i USA där vårdens professioner läser tillsammans och går på praktik ihop.

– Om det uppstod en vårdskada så tog teamet in det i simuleringsrummet och fick träna bort det som var fel. Det gav väldigt bra resultat. Simuleringsrummet användes inte bara av studenter utan även av yrkesaktiva. Det är ett sätt att kompetensutveckla personalen, att ta in all den nya kunskap och teknik som ständigt kommer, säger Sineva Ribeiro.

Vem ska betala?

Simuleringsövning är dock väldigt resurskrävande. Det behövs personal som sköter dockorna och övningsledare som ger feedback. Dessutom behöver övningarna kontinuerligt uppdateras och utvecklas i takt med att det kommer ny teknik och nya behandlingsformer. Panelen var överens om att det är en kostnad som är nödvändig för att stärka patientsäkerheten, men det är mer oklart hur den ska fördelas.

– Det kan bli aktuellt med någon form av stimulanspeng till utbildningarna. Men innan dess måste vården bli mycket bättre på att göra rätt, den behöver reformeras. Exempelvis är en god arbetsmiljö avgörande för patientsäkerheten. De här bitarna tycker jag att man ska ta tag i innan vi lägger på ännu mer pengar, säger Anna-Lena Sörenson (S), riksdagsledamot och vice ordförande i socialutskottet.

Hennes riksdagskollega Bengt Eliasson tror mer på en form av blandekonomi, där vårdgivare och utbildningarna delar på kostnaden.

– Det är viktigt för att båda parter ska se ett värde i det här. Sen tror jag att det behövs någon form av statligt uppstartsbidrag för att få bollen i rullning.