För fyra år sedan tog EU fram ett nytt strålskyddsdirektiv, som ska införas i alla medlemsländer. I Sverige blev det Strålsäkerhetsmyndighetens uppdrag att anpassa direktivet till svensk lagstiftning.

I direktivet framgår att EU:s medlemsländer själva ska ställa krav på strålskydd och utbildning, och att det är av stor vikt att det finns en hög kompetensnivå hos dem som arbetar med joniserande strålning. Med andra ord är det en lag som har stor påverkan på röntgenverksamheten inom sjukvården.

Ses inte som experter

En kompetens som omnämns i EU-direktivet är medical physics expert, MPE. Det är en person som ska ha kunskap, utbildning och erfarenhet för att kunna ge råd inom strålningsfysik.

Men i det nuvarande lagförslaget – som varit ute på remiss och planeras träda i kraft i februari 2018 – nämns endast sjukhusfysiker, läkare och tandläkare.

– Trots att vi röntgensjuksköterskor är experter på att minimera stråldosen, och att vi genomför merparten av de totalt 5,5 miljoner undersökningarna i Sverige varje år, så finns vi inte med i lagförslaget. Det är anmärkningsvärt, säger Kerstin Hillergård, ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor.

Arbetsgivarens beslut

I dagsläget finns det ingen reglering kring vilka som får utföra radiologiska undersökningar. Det enda uttryckliga kravet är att arbetsgivaren ser till att personalen har kunskap inom strålsäkerhet.

– Det innebär att arbetsgivarna kan snabbutbilda och låta annan personal utföra undersökningar. Det görs samtidigt som det talas om problemet med ökande stråldoser och hur viktigt det är med optimering och berättigandebedömningar, just sådant som röntgensjuksköterskan är expert på. Så som lagförslaget är skrivet nu låter man det fortsatt vara upp till arbetsgivaren att bestämma. Det tycker vi är allvarligt. Vi vill att det ska vara tydligt reglerat, både vilken kompetens som krävs och vem som får göra vad, säger Kerstin Hillergård.

Görs osynliga

Hon jämför med att det aldrig skulle hända att röntgensjuksköterskor sattes för att sköta förlossningar. Där är det väldigt tydligt att barnmorskor har den rätta kunskapen – en kunskap som det inte går att tumma på ens i svåra situationer med stor personalbrist. Det borde vara samma sak för röntgensjuksköterskor, menar Kerstin Hillergård.

– Vårt huvudområde är radiografi. I det ingår att planera, genomföra och utvärdera undersökningar och behandlingar avseende bildkvalitet, stråldoser och patientsäkerhet. Den här lagen är oerhört viktigt, men i stället för att lyfta fram våra kompetenser görs hela yrkesgruppen osynlig.

Hot mot patientsäkerheten

Parvin Olofsson, yrkeshandläggare för röntgensjuksköterskor på Vårdförbundet, håller med. Hon tycker det är konstigt att läkare får en så framträdande roll i lagförslaget. I många fall saknar de kunskap om allt det arbete som ligger bakom bildtagningen, enligt Parvin Olofsson.

– Hur ska de kunna ta ansvar för något som de inte ens är medvetna om? Den frågan har vi inte fått svar på. Man måste komma ihåg att röntgensjuksköterskans arbete inte handlar om att trycka på en knapp och så kommer det ut en bild.  Det handlar om att använda minsta möjliga stråldos till bästa kvalitet, vilket i slutänden handlar om patient- och strålsäkerhet, säger Parvin Olofsson.

Svensk förening för röntgensjuksköterskor och Vårdförbundet har var för sig lämnat synpunkter på de två stora remisser som varit ute, och argumenterat för att den legitimerade röntgensjuksköterskan ska tydliggöras i lagförslag och föreskrifter. De har nu även gått ut i en debattartikel i Dagens Samhälle med samma budskap.

Nämns inte i direktivet

Anders Frank, inspektör på Strålsäkerhetsmyndigheten och en av dem som jobbat med lagförslaget, säger att uppdraget från regeringen endast handlade om att se över vilka förändringar i svenska lagar och föreskrifter som behövdes för att kunna införa det nya strålskyddsdirektivet.

– Vi har med sjukhusfysiker, läkare och tandläkare i lagförslaget helt enkelt för att de finns med i direktivet. Röntgensjuksköterskor nämns inte specifikt, varken när det gäller kompetens eller att de ska utföra några speciella arbetsuppgifter, säger Anders Frank.

Yrkesföreningens och Vårdförbundets farhåga är att patientsäkerheten hotas om dörren lämnas öppen för andra yrkesgrupper att genomföra röntgenundersökningar. Kan ni inte ändra på det?

– Det är Socialstyrelsens uppgift att avgöra vad röntgensjuksköterskor och andra i vården får göra.  Dessutom står det inte uttryckligt i direktivet att vi ska reglera röntgensjuksköterskans arbetsuppgifter, säger Anders Frank.

Lärandemålen skiljer sig

Ytterligare en kritik som framkom i remissförfarandet är att röntgensjuksköterskornas utbildning inte nämns, och det öppnas inte heller för att de i framtiden kan få en specialistutbildning. Däremot nämns läkarnas och tandläkarnas utbildningar.

– Det beror på att det i högskoleförordningen redan finns lärandemål för röntgensjuksköterskor när det gäller strålning. Så vi behöver inte föreslå någon ändring.  Sådana lärandemål fanns inte för läkare och tandläkare. Det är enda orsaken till att de nämns, säger Anders Frank.

Osynliggörandet får fortgå

Han vill understryka att det än så länge handlar om ett förslag från Strålsäkerhetsmyndigheten. I slutänden är det regeringen som lägger fram en lag för omröstning i riksdagen. 

– Det kan hända att de väljer att utforma den på något annan sätt, säger han.

Parvin Olofsson har svårt att förstå Anders Franks resonemang. Om uppdraget var att se över vilka ändringar som behövs i svenska lagar och föreskrifter så borde det också vara möjligt att göra något som lyfter fram röntgensjuksköterskan, anser hon.

– Dessutom pratas det i EU-direktivet om strålskyddsexperter, vilket röntgensjuksköterskan uttryckligen bör anses vara och omnämnas som. Så som lagförslaget är skrivet nu låter man osynliggörandet av en hel profession fortgå, säger Parvin Olofsson.