Volontärer i vården

Volontären vid sängkanten är en tröst för patienten

Volontären vid sängkanten är en tröst för patienten
Karin Bjelksjö tillsammans med biträdande chefsjuksköterskan Johanna Ylvin som är samordnare för sjukhusets alla volontärer.

På Danderyds sjukhus i Stockholm är det numera färre som dör ensamma i en säng. Karin Bjelksjö är pensionerad sjuksköterska och en av 13 volontärer som finns där för att trösta eller hålla döende patienter i handen.

– Jag ville göra något meningsfullt och när jag träffade mina gamla kurskamrater som berättade att de var volontärer på ett sjukhus kände jag direkt att det vore rätt för mig också, säger Karin Bjelksjö.

Det var läkaren Charlotte Thålin som 2013 tog initiativ till volontärprojektet vid Danderyds sjukhus i norra Stockholm. Sedan dess har 2 000 svårt sjuka patienter haft en medmänniska vid sin sida. Volontärerna från Röda Korset som arbetar på sjukhusets avdelningar har alla ett förflutet inom vården.

Karin Bjelksjö är sjuksköterska och arbetade inom företagshälsovården innan hon gick i pension för omkring sju år sedan. Sedan ett år tillbaka har hon varit volontär på sjukhusets hjärtsviktsavdelning. En gång i veckan, under en halv dag, kommer hon dit för att vara ett sällskap för patienter i livets slutskede, eller för patienter som är oroliga, ensamma och svårt sjuka.

Lyhördheten leder rätt

– Jag går in försiktigt och frågar om de vill prata och min lyhördhet säger mig om jag ska gå eller stanna kvar. Ibland sätter jag mig bara vid sängkanten och håller handen. En del vill dela med sig av sin sorg, som kvinnan från Tyskland som berättade om sina upplevelser av kriget när hon var tonåring. Andra vill att vi läser vi tillsammans, eller sjunger en sång. Inget är främmande, säger hon.

Biträdande chefsjuksköterskan Johanna Ylvin är samordnare för volontärerna och träffar var och en innan de börjar på sjukhuset. Hon tycker att det är en stor poäng att de som är på avdelningarna har en bakgrund i vården – som sjuksköterskor, undersköterskor eller som arbetsterapeuter. De känner till hur det fungerar på en avdelning, vet hur de ska närma sig patienter och vet också vad de ska göra – och inte göra.

– De är medmänniskor, men de har också den kunskap som behövs till exempel för att nå en patient med demenssjukdom eller en patient med stark oro. De vet också när de ska kalla på oss och att de inte ska ge ett glas vatten till en patient som har sväljsvårigheter efter en stroke, säger hon.

Visste förutsättningarna

Det är en trygghet för Karin Bjelksjö att hon är sjuksköterska, men hon trodde att det skulle vara svårt att inte få agera om en patient behöver omvårdnadsinsatser.

– Men konstigt nog är det inte det. Kanske för att jag visste förutsättningarna för uppdraget från början. Jag har aldrig tänkt att jag går in till en patient som sjuksköterska. Jag känner mig helt enkelt som en medmänniska.

Lyhördheten är viktig. Patienter kan vara uppkopplade vid slangar, ha ont och svårt att få fram det. Andra kan sakna något som de inte kommer sig för att fråga om. Eller behöva hjälp med att förstå vad läkaren egentligen sa. Karin känner sig trygg med hur hon ska närma sig och med vilken roll hon ska ha. Det har hittills aldrig känts för svårt att gå in till en patient. Heller inte för tungt att härbärgera att en patient dör med sin hand i hennes.

– Döden har aldrig skrämt mig även om den känns sorglig ibland. När jag sitter där och håller en patient i handen är det många som säger att de är redo. Det som kan kännas tungt, både för oss volontärer och för personalen, är att möta de anhörigas sorg.

Många dör ensamma

Läkaren Charlotte Thålin tog initiativet till volontärprojektet efter att ha läst en artikel i Svenska Dagbladet om att en av fyra dör ensamma på sjukhus. Enligt Palliativregistrets rapport har det inte ändrats över landet under de fyra år som har gått sedan dess. Men på Danderyds sjukhus har det förändrats.

– Volontärerna finns inte bara med vid dödsögonblicket. Den stora insatsen gör de dagarna innan. Genom att finnas där för patienten, men också för de anhöriga som kan få bli avlösta och gå hem och vila ett tag, säger Johanna Ylvin.

Alla inser värdet av att de finns

Hon ser vilken skillnad volontärerna gör på avdelningarna. De ser patienterna utan att fokusera på hur de mår och på om magen har kommit i gång. Projektet började på medicinkliniken, men i dag finns volontärer även på hjärtkliniken, kirurg- och urologkliniken och på njurklinikens avdelningar.

– Volontärerna är vår guldkant och alla medarbetare inser värdet av att de finns. När de är här kommer nästan alltid en läkare eller en sjuksköterska skyndande och vill ha deras hjälp. Vi skulle vilja ha en volontär hos oss varje dag.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida