Idén till c-uppsatsen fick de på sina praktikplatser och när de arbetade extra. De upplevde själva en påtaglig hierarki mellan läkare och sjuksköterskor, och att sjuksköterskorna rättade sig efter läkarnas tider och åsikter. De bestämde sig för att ”grotta” ner sig i ämnet genom att intervjua sjuksköterskor om frågan.

Vissa delar av resultatet i c-uppsatsen förvånar dem själva.

– Vi hade haft förutfattade meningar om att sjuksköterskorna upplevde hierarki i vårdorganisationen. Ingen av dem tog upp det under intervjuerna. Vi trodde att de upplevde att läkarna hade större auktoritet, säger Malin Göransson.

Osäkra som nyexaminerade

Däremot kände sig sjuksköterskorna ibland osäkra för att de var relativt nyexaminerade. Det gjorde att de då tog mindre plats än läkarna och de mer erfarna sjuksköterskekollegerna. Ingen av de intervjuade fick ha arbetat längre än 1,5 år i yrket.

 – Det fanns en förväntan på dem att ha djupare medicinsk kunskap när de började jobba än vad de hade lärt sig under utbildningen.

 Dessutom saknade sjuksköterskorna kunskap om läkarnas arbetsuppgifter och rutiner.

 – Det skulle underlättat teamarbetet i början om båda yrkesgrupperna visste mer om var den andra befann sig vid olika tider och vad de var upptagna med. Som exempelvis operationer, eller beredning av olika läkemedel.

Prata om annat än vård

En sak som underlättade för teamkänslan var att ha en personlig kontakt med läkaren.

– Sjuksköterskorna tyckte att det gav mycket om de pratade om något annat än vården ibland, eller åt lunch ihop eller hade gemensamma medarbetardagar.

På en av intervjupersonernas avdelning delade läkare och sjuksköterskor expedition. Där var tonen avslappnad och sjuksköterskorna upplevde att det var lätt att fråga om något var oklart kring patienterna.

– Vi tyckte frågan om expeditionen var intressant. En så enkel sak som att träffa varandra mer förbättrade arbetsrelationen. En annan sjuksköterska tog upp samma fråga. Hon upplevde det som ett hinder att de inte delade expedition, säger Nicole Nilsson.

Sjuksköterskorna uppskattade också fasta rondtider. När de var flytande blev ronden mer på läkarnas villkor och kunde ta hela förmiddagen i anspråk, särskilt om det även fanns satellitpatienter att ronda.

 – Dessutom var det viktigt att läkarna fortsatte informera om vad som hände med patienten och behandlingen även efter ronden. Ibland slarvades det med det, vilket sjuksköterskorna upplevde som lite respektlöst. Det hände att läkare pratade om att sjuksköterskan inte hade förstått med någon annan, säger Malin Göransson.

Göra intervjuer lärorikt

Ett hot mot ett välfungerande teamarbete var alltför hög arbetsbelastning.

De vill uppmuntra andra studenter att göra intervjustudier som de tyckte var mycket lärorikt och engagerande.

 – Vi blev först avrådda från skolan att göra en empirisk studie. Det ansågs ta för mycket tid och vara svårare att handleda. Vi blev först osäkra då, men peppade varandra och fortsatte.

 Till slut examinerades uppsatsen med högsta betyg. Båda började sina första arbeten som sjuksköterska i januari. Malin Göransson på transplantationsmottagningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset och Nicole Nilsson på vårdavdelningen för kardiologi på Örebro.

 – Det har varit en stor lättnad att få vara ny och få utrymme att ställa frågor utan att behöva känna sig dum eller bli förminskad. Och den personliga kontakten är viktig. Att man kan skoja och ibland få utrymme att prata om något annat än jobbet för att minska hierarkin, säger Nicole Nilsson.