Sjuksköterskan Karin Johansson har studerat patienters upplevelser av att lära sig leva med diabetes och hur de upplever stödet de får för lärandet. I sin doktorsavhandling har hon även gjort intervjuer med diabetessjuksköterskor om deras upplevelser av att stödja patienterna att lära sig mer, skriver Linnéuniversitetet i ett pressmeddelande.

Motstridiga känslor

Karin Johansson disputerade för två veckor sedan på Linnéuniversitetet.
Avhandlingens resultat visar att insjuknande i diabetes känns som en obalans i kroppen, som fick en naturlig förklaring.

Beskedet satte igång motstridiga känslor. Där fanns oro, men också en känsla av lättnad. Förvirring och lidande, men också en möjlighet att förstå allvaret och vad man själv kan göra för att påverka.

Inte bli sin sjukdom

Som drivkrafter för lärandet sågs kampen för att inte bli sin sjukdom och en längtan att lära sig leva med det nya tillståndet. Två faktorer bedömdes vara av särskild betydelse för att lära sig leva med diabetes, enligt forskaren.

– Det var det egna ansvaret för att inhämta kunskap, för att införliva sjukdomen i sin vardag, och att balansera mellan rädsla och kontroll, säger Karin Johansson.

Diabetessjuksköterskan gav stöd genom att inta en reflekterande, självkritisk hållning med insikt om att lärandet i hög grad är patientens eget. Diabetessjuksköterskans roll är att utmana och uppmuntra patientens självreflektion och ansvarstagande.

Det finns mycket kunskap

För att stödja lärande utmanar diabetessjuksköterskan rädslor och andra känslor, men med en finkänslig hållning.

Att möjligheterna att få i stort sett all världens information till sig har öppnats bedömer forskaren har gynnat patienternas självlärande.

– Det ger oanade möjligheter att söka kunskap. Patienter med diabetes får kontakt med varandra i olika forum, kan dela erfarenheter och känna gemenskap, säger Karin Johansson.