Hemma på gården utanför Ringarum i södra Östergötland där Carola Andersson växte upp pratades det ofta politik. Hennes pappa var motståndare till de storskaliga jordbruk med industriliknande djuruppfödning som växte fram på 70-talet och hos tonåringen Carola växte ett starkt engagemang för miljö och djurhållning fram.

– Jag minns alltid de politiska samtalen hemma som öppna och trevliga. Pappa var centerpartist och mamma moderat, men jag hade också många kompisar med helt andra politiska åsikter. Men diskussionerna blev aldrig obehagliga eller jobbiga.

Hård ton i sociala medier

Annat är det idag, kan hon tycka. Därför avstår Carola Andersson från att vara aktiv på sociala medier, hon vill inte vara med i diskussioner med anonyma påhopp och där människor inte behöver ta ansvar för vad de tycker och säger.

– Jag är heller inte så intresserad av att tala om vad andra gör för fel utan vill föra fram vad jag och mitt parti står för. Jag tycker det är tråkigt när politiker pratar om varandra i stället för att berätta om vad de själva vill och jag undviker påhopp på andra när jag går upp i en talarstol.

Kanske är det denna inställning som gör att hon och hennes parti den senaste mandatperioden har kunnat samarbeta över blockgränserna i Region Östergötland. Här styr Centerpartiet i koalition med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Folkpartiet. Ett samarbete som har fungerat "jättebra", enligt Carola Andersson. Hur samarbetet ser ut efter valet återstår att se.

– Vi har bra förhandlingar och visar stor respekt för varandra. Men vi får se hur valresultatet ser ut först.

Varför låter man sjuksköterskor sluta?

En av de viktigaste frågorna för politikerna i regionen är hur man ska kunna behålla och rekrytera kvalificerad personal – det saknas framför allt många sjuksköterskor i Region Östergötland som på många andra håll.

– Det kommer vara den viktigaste frågan för lång tid framöver. Det får ju bara inte hända att sjuksköterskor slutar för att de tycker att de inte får rätt förutsättningar att utföra sitt jobb. Varför låter man det ske? Där har vi verkligen massor att göra.

Vad kan ni som politiker göra för att få sjuksköterskorna att stanna?

– Det finns ju arbetsplatser där det fungerar, som sjuksköterskorna inte flyr ifrån utan som har haft stabil bemanning länge. Det handlar bland annat om bra ledarskap, kontinuitet, mentorskap, introduktion för nyanställda. Jag tycker vi ska titta mer på vad som fungerar och lära oss av det.

Vill värna de mindre sjukhusen

En annan viktig fråga för Carola Andersson är att värna om att alla sjukhus i landstinget ska finnas kvar och ha hög kvalitet. Hon är emot det storskaliga tänkandet och menar att centralisering gör att de mindre och mellanstora sjukhusen tappar viktig kunskap och kompetens.

– Som tur är finns det en samstämmighet bland de politiska partierna i regionen om att bevara alla sjukhus och se till att det utförs kvalificerad vård på dem.

Carola Andersson är psykiatrisjuksköterska och har själv jobbat i många år inom landstinget, men engagerade sig i landstingspolitiken först 2010 när hon hade slutat där. Idag är hon verksamhetschef för ett gruppboende för personer med stora funktionshandikapp.

Politiken tar mycket tid

– De fem som bor här har alla utvecklingsstörning, svår autism och schizofreni och ett mycket utagerande sätt med aggressioner. De har tidigare bott länge på olika institutioner, men här tycks det fungera för dem. Jag tror det beror på att vi förstår vad de behöver och kan ge dem en lugn miljö och har kunniga och engagerade medarbetare.

Politiken tar mycket av hennes tid, ungefär två dagar i veckan är hon tjänstledig för att vara med på hälso- och sjukvårdsnämndens möten, arbetsutskott, arbetsgrupper och fullmäktigesammanträden.

– Jag tycker det är roligt. Jag har alltid tyckt att det är roligt och viktigt att engagera sig och inte bara sitta hemma eller i personalrummet och klaga och gnälla. Jag har lovat mig själv att den dag som jag slutar med politiken så ska jag inte heller börja gnälla på dem som tar vid. Alla dessa som sliter och jobbar på sin fritid får väldigt lite uppskattning – och det är ändå grundbulten i en demokrati.