Sjuksköterskor slutar på löpande band för att de inte orkar med vårdtyngden. Vårdplatserna blir allt färre, och unga med självskadebeteende vårdas tillsammans med djupt deprimerade och med psykotiska patienter. Vårdförbundets förtroendevalda i Västerbotten beskriver läget för länets psykiatri som kaotiskt.

– Vårdplatser stängs, delvis på grund av undermåliga lokaler, men framför allt för att det saknas sjuksköterskor. Samtidigt är patienttrycket högre än någonsin. Allt fler unga mår psykiskt dåligt och behöver en god vård, men allt som kan erbjudas är förvaring, säger Catrin Johansson, sjuksköterska och huvudskyddsombud på lasarettet i Skellefteå.

Politikerna tar det inte på allvar

Den psykiska ohälsan ökar och därmed patienttrycket inom psykiatrin. Varför politikerna i Västerbotten inte tar det på allvar och ser till att det finns bemanning och därmed vårdplatser, är en fråga Catrin Johansson ställer sig.

– För att kunna rekrytera och behålla sjuksköterskor behövs resurser. Det känner förstås ledningen till och de har nog goda intentioner, men borde på ett tydligare sätt signalera till politikerna att det är kris och att något måste göras.

På lasarettet i Skellefteå, där Catrin Johansson har arbetat i åtta år innan hon blev förtroendevald på heltid, finns tre vårdavdelningar. Två är allmänna avdelningar där patienter som är där frivilligt vårdas tillsammans med tvångsintagna. På lasarettet finns också en beroendeavdelning.

– Där har vi haft särskilda platser för kvinnor med beroendeproblem, som ju är dubbelt stigmatiserade; utsatta för att de missbrukar och för att de är kvinnor. Nu har vi tvingats släppa de platserna vilket gör att de står utan skydd. Det är inte en patientsäker vård vi bedriver och det sliter även på personalen.

Kan göra mer skada än nytta

Vården är inte längre patientsäker, enligt Catrin Johansson. Deprimerade patienter, psykotiska patienter och unga kvinnor med självskadebeteende borde inte vårdas på samma avdelning. Och när sjuksköterskebristen leder till att de inte längre kan finnas där för patienterna – då riskerar vården till och med att göra mer skada än nytta.

– Inom psykiatrin betyder tiden med patienten allt. Det är avgörande för vården att ha tid att sitta ner och samtala och som det är nu hinner personalen bara med det allra nödvändigaste: att dela mat och medicin. Den goda omvårdnaden hinns inte med längre.

En förändring kräver bättre bemanning och för att kunna rekrytera sjuksköterskor krävs rimliga arbetsvillkor. Catrin Johansson berättar att en tredjedel av sjuksköterskorna har lämnat psykiatrin de senaste åren och om de ska vilja komma tillbaka krävs både rimlig lön och rimlig vårdtyngd.

– Alldeles för lite av de senaste årens löneökningar, som har varit ganska bra här i Västerbotten, har gått till psykiatrin. Varför vet jag inte, men en bättre löneutveckling och en bättre arbetsmiljö är nödvändigt för att kunna locka tillbaka sjuksköterskorna.

Orkar inte länge till

Redan utsatta patienter som har svårt att göra sina röster hörda och som sällan har anhöriga som tar strid får inte den hjälp de behöver. Den personal som fortfarande arbetar inom psykiatrin i Västerbotten mår dåligt och orkar kanske inte länge till. Vårdförbundet trycker på för att få arbetsgivaren att göra mer och tänker vända sig till Arbetsmiljöverket.

– Det har gått så långt att vi planerar att ta hjälp av arbetsmiljölagen och myndigheten. Det finns saker att göra, en idé är till exempel vårdformen självvald inläggning. Vi hoppas att ledningen gör en tydlig åtgärdsplan och att personalen involveras. Det är oftast hos dem som arbetar på golvet som de bästa lösningarna finns.