Diagnosen gaming disorder är så ny att den ännu inte hunnit få någon svensk översättning. Kortfattat handlar det om att någon spelar så mycket dataspel att det går ut över livet i övrigt på ett negativt sätt. Drivkraften är inte längre att det är kul att spela.

Fördelar och risker

Det var i slutet av juni som WHO gjorde överdrivet dataspelande till en sjukdom, men inte utan diskussion. Patrick Prax, forskare i speldesign vid Uppsala universitet, tillhör kritikerna.

Han hoppas att det kan ge vården mer resurser att jobba med dataspelsberoende, nu när det blivit en diagnos. Men han ser också risker, berättar han under ett seminarium under Almedalsveckan i Visby.

Det han lärt sig genom sin forskning är att överdrivet dataspelande snarare är en konsekvens av andra komplexa problem i en ung människas liv. En stökig familjesituation, problem med sociala relationer, brist på vänner och intimitet som exempel.

Helhet och omständigheter 

I behandlingen gäller det att se helheten och sätta fokus på vad som kan tillföras i den spelberoendes liv för att göra det roligare och mer värt att leva.

Om det går behöver hela familjen involveras. När föräldrar tar kontakt med vården för att deras barn spelar för mycket har deras kommunikation med barnet ofta havererat. Den behöver återupprättas och det sker mest framgångsrikt genom mer tid tillsammans, berättar Patrick Prax, som ser ett stort behov av mer kunskap om dataspel, både hos föräldrar och i vården.

Personalen behöver kunskap

Inom Region Gotland arbetar Christine Senter med att utveckla vården av dataspelsberoende. Hennes främsta fokus är just att ge mer kunskap om dataspel till personalen för att få bort negativa attityder och fördomar, som att dataspel bara är något dåligt.

 – Har vi den inställningen är det svårt att nå fram på ett sätt som fungerar till barn och unga som spelar för mycket, säger hon.

Lan
Kim Joviken, Natahlie Verboom, Marcus Åberg och Madelene Persson, vänner och arrangörer av Lanbit i Kungsbacka. Foto: Jenny Kallin

Marcus Åberg från Ulricehamn känner igen sig i det mesta som experterna berättar. Hans dataspelande har gått ut över sömnen, skolan och det sociala livet. Han har kontakt med psykiatrin, men det har hittills inte förändrats hans beteende.

 –  Det som drar mig från datorn är mina vänner, när de säger åt mig att sticka med till stranden och eller bara umgås, säger han.

Vännerna spelar också dataspel, men bor i Kungsbacka drygt tolv mil från honom. Tillsammans ordnar de stora lan, dataspelsträffar, som fått Marcus Åberg att komma ut från lägenheten, umgås med andra och må bättre.

Många positiva sidor

Han och vännerna har ännu inte bestämt sig för vad de tycker om att dataspelsberoende blivit en diagnos. Men de tror att det är viktigt att vården tittar på bakomliggande problem och inte har fördomar om dataspel. Det för så mycket bra med sig, säger Madelene Persson en av Marcus Åbergs vänner.

 –  Sedan jag började spela har jag fått betydligt mer kompisar och mitt betyg i engelska har gått från F till D.