- När barn och andra anhöriga översätter och medlar äventyras patient- och rättssäkerheten. Det finns risk för att inte allt i samtalet förmedlas och för ömsesidiga missförstånd i översättningen. De anhöriga, inte minst barnen, utsätts också för ett orimligt ansvar, säger Merike Hansson, utredare på Socialstyrelsen.

Vanligt inom primärvården

Det är Linnéuniversitetet som på uppdrag av Socialstyrelsen har undersökt hur vanligt det är att barn och andra anhöriga används i stället för tolkar i vården och socialtjänsten. Det visar sig att samtliga undersökta verksamheter gör det i vissa situationer.

Det är främst vid oplanerade besök och framför allt inom primärvården som barn tillåts översätta. Inom primärvården svarar nästan hälften av de tillfrågade att det förekommit att patientens minderåriga barn har översatt.

– En anledning till att låta barn och andra anhöriga översätta är att personalen säger sig vilja respektera patienternas önskemål om att använda dem i stället för tolk. Personal vittnar också om stora problem med tolkservice, att det kan vara svårt att få tag i tolkar och att kvaliteten skiftar, säger Merike Hansson.

Stort ansvar för barnen

Undersökningen visar också att uppgiften kan ta mycket tid för barnet och att det ofta leder till skolfrånvaro. Det innebär också ett stort ansvar och omkastade hierarkier, visar studien.

Forskarna anser att det finns flera tungt vägande skäl för att barn och anhöriga inte ska användas som översättare och listar ett antal förslag för att få det att fungera med tolkar istället. Det handlar bland annat om att ha en mer lättillgänglig tolkservice med fler utbildade tolkar, fortbildning av personal, samt att det finns en tydlig policy och fungerande rutiner för tolkfrågor.