– Jag tycker det är väldigt kul. Dels för att det jag gör är så användbart för befolkningen, dels för att jag gillar att titta i mikroskop, med allt vad det innebär, säger Linnéa Blomkvist som blev färdig biomedicinsk analytiker förra sommaren.

På fyra sjukhuslaboratorier

I Sverige finns i år 20 mätstationer på olika orter som mäter pollenhalten i luften. Fyra av dem finns på sjukhusens medicinska laboratorier i Eskilstuna, Jönköping, Norrköping och Västervik.

På Vrinnevisjukhusets enhet för klinisk kemi i Norrköping, där Linnéa arbetar, är sju av biomedicinska analytikerna utbildade i att mäta pollen och göra prognoser.

– Det var ingenting som vi fick lära oss under utbildningen. Jag hade inte en aning om att jag som biomedicinsk analytiker kunde göra det här. Jag tyckte att det lät intressant och ville lära mig mer om det, säger Linnéa Blomkvist.

Komplicerad process

Tillsammans med två kolleger på labbet var hon i början av året på en veckas utbildning på Naturhistoriska riksmuseets Palynologiska laboratorium i Stockholm, som ansvarar för verksamheten. Där fick hon lära sig allt om hur man mäter pollen och gör pollenprognoser, vilket är en komplicerad process.

Det räcker inte med att bara känna till förutsättningarna för de växter som ska ingå i prognosen och veta hur långt de kommit i sin blomning. Den kunskapen måste Linnéa också kunna väga samman med väderprognosen, där vindriktning, temperatur och nederbörd spelar en viktig roll.

I Norrköping görs mätningarna tre dagar i veckan under pollensäsongen. Det vill säga mellan 1 mars och 31 augusti.

Startar på taket

Arbetat startar klockan 07.15 på morgonen. Då tar Linnéa sjukhushissen upp till översta våningen för att sedan ta sig ut till helikopterplattan där själva pollenfällan finns.

Via en smal spalt på framsidan suger fällan in luft från omgivning på ett sätt som motsvarar en människas andningsvolym, cirka tio liter per minut.

Pollenfälla på Vrinnevisjukhusets tak.
Pollenfällan står på sjukhusets helikopterplatta.

Pollenet fastnar på en tejp med klister på som finns inuti pollenfällan. Tejpen sitter på ett ”urverk”, en trumma som vandrar med en hastighet av två millimeter i timmen. Det gör att man kan se hur mycket pollen det finns i luften under olika tider på dygnet.

Byter "urverk"

Linnéa byter ut ”urverket” mot en ny med oexponerad tejp på och tar sedan med sig den exponerade tejpen tillbaka till labbet. Där klipper hon sönder den i 48 millimeter långa bitar som var och en representerar ett dygn, för att sedan placera dem på ett objektglas.

Efter att ha färgat preparatet rosa med en gel och lagt på täckglaset för hon in det under mikroskopet. Linnéa kan nu studera det som fastnat på tejpen i 400 gångers förstoring.

Mikroskopbild av pollen från asp och alm
Mikroskopbild av två pollen från asp och ett från alm.

Hon delar in objektglaset i tolv stråk, ett för varannan timme på dygnet. Genom att räkna antalet pollen i varje stråk kan hon avgöra om det är låga, måttliga, höga eller mycket höga halter av olika sorters pollen vid olika tider på dygnet.

Genom att addera siffrorna för varje pollen får Linnéa fram ett dygnsmedelvärde. Siffran anger mängden av ett visst pollen per kubikmeter i luften. Det är denna siffra som Linnéa sedan bygger sin prognos på.

Senast klockan 11.30 måste hon vara klar med prognosen som därefter publiceras i dagstidningar, radio, text-tv och på webben, bland annat på Pollenrapporten.se.