Har människor olika behov av beröring?
– Ja, men inte från början. Ett nyfött barn har ett oerhört stort behov av närhet från sina föräldrar eftersom uppbyggandet av en ömsesidig relation är helt nödvändig för överlevnad. Hur vi sen har det under vår uppväxt kommer att prägla vår attityd till beröring genom livet. Brist på närhet i barndomen kan yttra sig i att en person söker närhet hos andra, men också i ett avståndstagande till beröring och ett mer inneslutande i den egna personen.

Avgör beröringen vi får vilka vi blir?
– Ja, det verkar vara så att våra tidiga erfarenheter av närhet, trygghet och beröring präglar vårt nervsystems utveckling och på så sätt även vilka vi blir. Barn som skadats av beröring blir mer känsliga för stress, får lättare att utveckla långvariga smärttillstånd och har, kanske framför allt, problem med att bilda varaktiga relationer som vuxna. Däremot är det svårt att studera vad mycket eller lite beröring leder till.

Vilken sorts beröring kan skapa trygghet för patienter?
– Det är viktigt att beröra med respekt och tillit i alla vårdsituationer eftersom patienter redan i sin patientroll är utsatta. Trygg beröring präglas av att vara långsam, statisk och ske på kroppsdelar som är trygga att ta emot beröring på, såsom överarmen och utsidan av skuldran.

– Beröring på patienter som verkar vara ängsliga eller oroliga är väldigt fint om den sker med samtidig ögonkontakt. Ögonen talar om att dina avsikter är ärliga och tillitsfulla. Beröringen och ögonkontakten hjälper patienten att överlämna sig till vården.