Reflektion ger bättre samarbete

Att prata om känsliga frågor i reflekterande samtal kan få stressad personal att förstå varandra bättre. Ett forskningsprojekt på ett vård- omsorgsboende visar att reflektion bygger upp teamkänslan.

Arbetsgruppen på vård- och omsorgsboendet i en av Stockholms läns kommuner var underbemannad, med många vårdkrävande boenden. Stressen och den tunga arbetsbördan påverkade stämningen och ledde till samarbetssvårigheter. Vikarier som arbetade på enheten ville sällan komma tillbaka. Problemen gjorde att arbetslaget fick ingå i ett projekt om lärande och reflektion, drivet av FoU Nordost.

Var tredje vecka, under två terminer fick arbetsgruppen ha reflekterande samtal tillsammans med en samtalsledare. Forskaren Lis Bodil Karlsson, lärare vid Socialhögskolan, följde processen. I en rapport har hon och samtalsledaren, Marie Söderström, dokumenterat hur gruppen utvecklades genom att berätta om sina känslor och få bekräftelse av att andra kände på samma sätt.

– Det var ett tacksamt och spännande projekt att följa och det som var särskilt intressant var att det med så relativt små insatser var möjligt att förändra så mycket i en arbetsgrupp, säger Lis Bodil Karlsson.

Ville bygga teamkänslan

Målet med projektet var att gruppen, som bestod av omvårdnadspersonal, en sjuksköterska och en aktivitetsansvarig, skulle kunna fungera som ett team.

Modellen som användes heter Gibbs modell för reflektion. Syftet med den är att ta vara på och utveckla den kunskap som finns i arbetslaget. Med hjälp av de reflekterande samtalen får gruppen möjlighet att se på händelser ur olika perspektiv. Processen börjar med att var och en kort beskriver en situation som väcker nyfikenhet, känslor och tankar.

Modell med olika steg

Efter att ha valt en situation att reflektera kring går man igenom modellens övriga fem steg:

• Vilka reaktioner och känslor väcker händelsen?
• Vad gjordes bra och mindre bra när det hände?
• Vad går att lära av det som hänt?
• Kunde något gjorts på annat sätt?
• Gör en handlingsplan – vad bör göras om det händer igen?

En av reflektionerna med arbetsgruppen på boendet handlar om att enheten ofta är underbemannad, på grund av sjukdom eller vård av barn. Gruppen berättar om hur hopplöst det kan kännas att veta att de inte kommer att hinna med det som förväntas under dagen. De berättar också om sina känslor och om stressen som även drabbar de gamla på boendet.

Har olika inställning

Personalen jobbar på, försöker att inte tänka så mycket, hinner inte stanna upp. Under reflektionen visar det sig att deras sätt att hantera underbemanningen skiljer sig åt. En del tycker inte att det är något att ”älta”, andra är mer berörda.

Finns det någon lösning? På kort sikt kan de i gruppen täcka upp för varandra, men eftersom det leder till bemanningsluckor på andra tider är det dåligt på lång sikt. Samtalsledaren Marie Söderström, med en bakgrund som vårdlärare, är imponerad över att personalen orkar. Men det är inte hennes roll att värdera gruppens insatser.

– Som samtalsledare ska jag ställa öppna frågor och få dem att själva hitta svaren. Min roll är också att se till att man under reflektionen håller sig till ämnet, inte avbryter varandra och låter var och en komma till tals, säger hon.

Ska skapa trygghet

En viktig roll för samtalsledarens är att skapa den trygghet som behövs för att en grupp ska våga prata öppet – även om sådant som kan vara känsligt. Ett sätt är att se till att alla vet vilka regler som gäller för reflektionen.

– En viktig regel är att det som sägs i rummet stannar där. Gruppen ska också kunna lita på att jag håller i det hela, följer modellens olika steg, sammanfattar och ställer frågor som leder vidare. Reflektionens kärna är just att hjälpa framåt – inte alltid att ge svar. Det kan vara skönt för en arbetsgrupp bara att få sätta ord på känslor och få veta att man delar dem med andra. Eller bli klar över att man tycker olika, säger Marie Söderström.

Borde vara vanligare

Forskaren Lis Bodil Karlsson, som följde reflektionssamtalen, är fascinerad av att en sådan, till synes enkel, modell kan förändra så mycket. Hon är också förvånad över att handledning och reflektion inte är vanligare inom vård och omsorg.

– Eftersom relativt små insatser kan leda till att ett team kommer på fötter igen är det märkligt att inte fler arbetsgivare erbjuder möjligheten – som på lång sikt är kostnadsbesparande. Inom flera människovårdande yrken är handledning och reflektion självklart. Det är intressant, och trist, att det är så ovanligt inom de verkligt tunga vård- och omsorgsyrkena, säger hon.