Det är Järvavecka för fjärde året. Evenemanget på Järvafältet utanför Stockholm som något lite utmanar etablissemanget i Almedalen. För även om Spånga IP inte är världsarvsstaden Visby samlas även här företag, föreningar, myndigheter, organisationer, politiker och medborgare. Vårdförbundet deltar för att lyssna och utbyta idéer med lokala föreningar om hur de kan samarbeta för en bättre hälsa i förorten.

järvaveckan röntgensjuksköterskor
Ann-Christine Severin, Ayda Sánchez, Adno Abdi Mohamed, röntgensjuksköterskor på Järvaveckan.

Vem bryr sig? frågar arrangörerna i årets inbjudan. De tre röntgensjuksköterskorna i det lilla tältet alldeles intill entrén bryr sig. De är här för att påminna om vikten av att själv undersöka sina bröst och ännu mer för att uppmana kvinnor att inte utebli från mammografi. Att vara här känns viktigt, säger de. Tillgänglighet och tillit till vården är en bristvara i de så kallade utsatta områdena i västra Stockholm.

Frågor om stenkastning

Sjukvårdarna på plats, William och Jojje, bryr sig också. De rör sig i området för att visa att de finns, för att vårda om någon behöver vård och för att svara på frågor. Barn och ungdomar blir nyfikna när de ser gulgröna ambulansuniformerna. Stenkastning är en fråga som kommer upp. "Har ni råkat ut för det, hur det känns det?" Och så: "Varför går ni inte fram när någon av oss är skadad och ligger på marken?

– Vi tycker det är bra att de frågar så att vi kan förklara att vi inte kan gå fram om man kastar sten på oss. Att vi måste vänta tills polisen kommer och gör platsen, säger Jojje.

william och jojje järvaveckan
Sjukvårdare på plats under Järvaveckan.

De tycker båda att Järvaveckan bidrar till att öka förståelsen för deras arbete och för deras behov av trygghet. Bara det att ungdomarna vågar och vill komma fram och fråga.

Ska lyssna mer än prata

I Vårdförbundets tält finns ordförande Sineva Ribeiro och Gunilla George, ordförande i avdelning Stockholm. De är här, inte för att bli lyssnade på, utan framför allt för att själva lyssna på dem som bor och arbetar här. Förhoppningen är att bidra till att förbättra ungas psykiska hälsa. Sineva Ribeiro tror att det kräver nya arbetssätt, utanför de etablerade beslutsstrukturerna.

sineva ribeiro och gunilla george
Vårdförbundets Sineva Ribeiro och Gunilla George.

– Vi måste vara påhittiga, till exempel när det gäller att prata om känsliga ämnen som sex och samlevnad. Som organisation ska vi stödja våra medlemmar så att de har möjlighet att göra vården mer jämlik, säger hon.

Ser hur bakgrunden påverkar

En av medlemmarna som arbetar i området är Anna Björsson, barnmorska på Järva ungdomsmottagning. Hon är här för att vara med på ett seminarium som Vårdförbundet anordnar. Hon ser inte förorterna här som "särskilt utsatta" områden.

– I vårt arbete tänker vi inte på kriminalitet, däremot på hur bakgrund skapar olika förutsättningarna är i vårt samhälle. Inte minst på grund av språket. Men jag är inte här för att säga vad de som bor i området behöver, jag kan vara säga vad jag behöver för att göra ett bättre jobb.

Hon jobbar med sex- och samlevnadsfrågor. Tabubelagda ämnen och därför omöjliga att prata om för många av ungdomarna. De som kommer till ungdomsmottagningen är framför allt tjejer mellan 16 och 23 år. Många med frågor om mens, preventivmedel och om hur man blir gravid – eller undviker att bli det.

– Ungdomsmottagningen är ett slags "safe-place". Här kan man prata om vad som helst utan att riskera att föräldrar får veta något. Ibland är det tjejernas enda möjlighet att prata öppet med en vuxen, säger Anna Björsson.

Vill sprida kunskap

Sagal Roble har snart en kandidatexamen i folkhälsovetenskap och är här för att hon gillar temat hälsa och för att hon vill sprida kunskap om hur mycket levnadsvanor betyder. Hon är också en av dem som ska prata på Vårdförbundets seminarium senare under eftermiddagen.

– Vi ser hur den psykiska ohälsan ökar bland unga – inte minst i förorten. Många här vet inte att det finns bup eller ungdomsmottagningar. Många undviker också att söka hjälp och ser heller inte depression eller ångest som psykisk ohälsa. Den här veckan bidrar till att öka medvetenheten om hälsa, säger hon.

Hon önskar att samhället hade en strategi för hur den psykiska ohälsan i förorterna ska förbättras. Själv driver hon, tillsammans med en studiekamrat, en volontärverksamhet i Rinkeby Folkets hus. Det är ett forum för mammor om barns hälsa. De tänker att barnens hälsa blir bättre när mammornas kunskap om betydelsen av att äta rätt och att röra på sig ökar.

Utbildar mammorna

– Här är det mammorna som påverkar vad som händer hemma, därför vänder vi oss till dem. Vi startade ett forum i Rinkeby för ett år sedan, Makt och Mamma, och nu märker vi att många är intresserade och kommer till oss. Med kunskap väcks engagemanget. De vill ändra sina liv, få bättre levnadsvanor.

Sagal Roble vill bidra till en mer jämlik hälsa och blir glad när mammorna berättar att de tar med sig sina barn på promenader. "Vill man förändra måste man börja någonstans", säger hon. Hon börjar med att sprida kunskap här, där hon bor. Nu finns volontärsverksamheten även i Folkets hus i Husby.