Diane Golay är doktorand vid Institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet och forskar på relationen mellan människa och dator. I sin kommande avhandling har hon undersökt sjuksköterskors och undersköterskors dagliga it-arbete.

– De klickar jättemycket, de måste stanna upp för att lösa tekniska problem eller starta om för att systemet kraschar.  De matar in uppgifter, till exempel klockslag vid operationer, och de vet att det är viktigt, men det tar tid och blir ett hinder som stressar dem, säger hon.

Loggar in i tiotal system

Det finns åtskillig forskning på ämnet sedan tidigare men Diane Golay har gått på djupet. Hon har gått bredvid och observerat arbetet i tre dagar, gjort nio strukturerade intervjuer, en gruppintervju och fört samtal i fem fokusgrupper – allt på Akademiska sjukhuset i Uppsala. 

– En sjuksköterska kan behöva logga in kanske 50 gånger per dag i ett tiotal system. Bara det blir mycket till slut och skapar ineffektivitet. Tittar man på ett moment i taget, till exempel när en sjuksköterska ger läkemedel, då ser man inte problemet. Det är ackumuleringen, det sammanlagda, som gör arbetsdagen problematisk i slutänden, säger hon.

Läs också: Trött i huvudet efter jobbet?

För det är så mycket som tillkommer. Sjuksköterskorna måste kommunicera skriftligt och fylla i elektroniska blanketter för att till exempel beställa en patienttransport eller anmäla ett it-fel i stället för att ringa ett snabbt samtal. Mycket tid går också åt till att springa, säger Diane Golay. Sjuksköterskorna tar sig gång på gång mellan patientens sal och rummet med den stationära datorn för att mata in information. Hon har noterat dubbel- och trippeldokumentation och fått beskrivet hur nya uppgifter, system och förändringar avlöser varandra.

– Ibland hinner de knappt lära sig ett system innan det uppdateras. Ovanpå det har de allt fler patienter. Till slut blir det en för stor kognitiv belastning.

Prioriterar bort 

Diane Golay ser hur konsekvensen blir att många sjuksköterskor tvingas prioritera bort saker de skulle ha gjort, både kliniskt och administrativt, på grund av tidsbristen. Patienten får inte sin extra näringsdryck, en avvikelse blir inte registrerad, ett misstag i dokumentationen rättas inte till.

Vårdpersonalen upplever, enligt studierna, en minskad vårdkvalitet och patientsäkerhet liksom minskad tillfredsställelse i yrket.  Många av dem som deltog i undersökningen uttryckte frustration över att inte kunna tillbringa mer tid med patienterna.

Läs också: Läkemedelslista, robotar och spetspodd lyftes på e-hälsomässa

Diane Golay kallar it-arbetet för ”en osynlig belastning”. Många av de problem som it-tekniken skapar lämnar inga elektroniskt synliga spår. Inte heller dokumenteras normalt det som sjuk- och undersköterskorna skulle ha gjort, men inte hann med.  Det som inte syns, finns inte.

– Distansen mellan it-förvaltare och slutanvändare är för stor. De som jobbar med it måste ut på golvet och prata med personalen så de förstår hur läget verkligen är, göra tidsstudier och försöka se helheten, säger Diane Golay.

Vem gör vad?

Hon har inte träffat en enda sjuksköterska som skulle vilja jobba utan it-systemen i dag. De är positivt inställda och har hopp om att allt ska bli bättre i framtiden. Det är också vad systemförvaltare som hon pratat med säger. Allt kommer att bli bättre när systemen integrerats och kan prata med varandra.

– Men problemen är inte bara tekniska – det är själva organiseringen av arbetet som behöver ses över. Är det sjuksköterskor som ska samla in statistik? Måste de fylla i blankett i stället för att ringa? Ackumuleringen är problematisk, man måste titta på vem som gör vad i vården. Om organisationen säger att du ska göra det och det, så är det inte tekniken som är problemet utan själva organisationen, säger Diane Golay.