Så ska löneavtalet sjösättas lokalt

Ett avtal som tydligt prioriterar särskilt yrkesskickliga blir ett kraftfullt verktyg för att få upp medlemmarnas löner. Det anser tre lokala ordföranden i Vårdförbundet som Vårdfokus pratat med. Men allt hänger på att arbetsgivarna följer avtalet.

Just nu håller Vårdförbundets lokalavdelningar runt om i landet på att bjuda in arbetsgivare, kommuner, regioner och kommunala bolag, för att diskutera hur det nya avtalet HÖK 19 ska kunna förverkligas just där. Vilka blir utmaningarna och möjligheterna? Vårdfokus ställde frågan till tre lokala ordföranden:

JÄMTLAND: ”Svårt för dem att slingra sig”

”Vi kommer ingenstans med det här lokalt”, sade Roger Bergebo till Vårdfokus mitt under avtalsrörelsen, då han hoppades på ett nytt centralt avtal som skulle få erfarna att vilja stanna och komma tillbaka till vården i Jämtland, den region i Sverige med allra sämst ekonomi.

Här har förväntningarna varit stora. Många av Vårdförbundets medlemmar, särskilt de yrkesskickliga, hoppades på siffror i avtalet i nivå med de 10 000 kronor extra i månaden som var Vårdförbundets yrkande i avtalsförhandlingarna, berättar Roger Bergebo.

Resultatet blev ett avtal utan siffror. Men han känner ändå hopp. Om arbetsgivaren skyller på dålig ekonomi och vill skjuta lönesatsningar på framtiden har han nu ett avtal att lägga på bordet framför dem med tydliga skrivningar om att lönespridningen ska öka och särskilt yrkesskickliga prioriteras efter att under många år ha halkat efter i löneutvecklingen.

”Mycket ska-budskap”

Enligt Vårdförbundet centralt är målsättningen fortfarande att särskilt yrkesskickliga under den treåriga avtalsperioden ska göra ett lönelyft på 10 000 kronor mer i månadslön.

– För att det ska lyckas krävs en arbetsgivare som står upp för det avtal vi har. Med så pass mycket ska-budskap i avtalet blir det svårt för dem att slingra sig undan, säger Roger Bergebo.

Förutom prioriteringen av särskilt yrkesskickliga ser han de partsgemensamma löneuppföljningarna och möjligheten att säga upp avtalet i förtid som viktiga delar i avtalet för att kunna sätta press lokalt.

Statliga lönepengar

Utmaningen blir pengarna, säger han. För Jämtlands del tror Roger Bergebo fortfarande att det är nödvändigt att staten på något sätt skjuter till pengar till löner för att regionen ska kunna leva upp till avtalet med Vårdförbundet.

– Region Jämtland har ett nästan gigantiskt underskott. Men det är inte Vårdförbundets sak. Det primära för oss är att se till att vårt avtal följs och jag har stora förhoppningar på arbetsgivarna, att de står upp för det avtal vi nu har, säger Roger Bergebo.

BLEKINGE: ”Nu gäller det att få verkstad”

I Blekinge är Gunilla Månsson avdelningsordförande för Vårdförbundet. Hon ser också stora möjligheter i det nya avtalets skrivningar om att erfarenhet och särskild yrkesskicklighet ska prioriteras. Det här är en fråga som diskuterats länge med arbetsgivarna, som insett problemet med de sammanpressade lönerna utan att lyckas göra något åt det, berättar Gunilla Månsson.

Hon tycker att Vårdförbundet i Blekinge kom så långt det gick med överenskommelserna i det gamla avtalet och att det nya innehåller bra texter att arbeta vidare med lokalt.

– De senaste åren har Vårdförbundets yrkesgrupper varit prioriterade. Men nu gäller det att få verkstad i att skapa en god livslön och ökad lönespridning. I HÖK 19 är det tydligt att vi behöver förändra lönestrukturerna, säger hon.

För att komma någonstans med de yrkesskickligas löner gäller det att komma överens med arbetsgivarna om vilka som ska prioriteras, säger Gunilla Månsson. I Blekinge har Vårdförbundet en bra dialog med regionen och kommunerna och kan fortsätta på det långsiktiga arbete som redan är påbörjat för att få en bättre lönestruktur.

Utgå från arbetsplatsen

En framgångsfaktor, enligt Gunilla Månsson, har varit att möta varje enskild arbetsgivare och utifrån deras verklighet och specifika situation lägga upp en plan för hur lönespridningen kan öka. Det angreppssättet kommer Vårdförbundet i Blekinge att använda sig av även när det kommer till att skapa kriterier för särskild yrkesskicklighet, berättar hon.

Enligt Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro kvarstår målsättningen att särskilt yrkesskickliga ska ha lyft sin lön med 10 000 kronor i månaden när den treåriga avtalsperioden är slut. Om ni ska nå det lokalt, vad krävs då?

– Det krävs ett gott partsarbete med en gemensam intention att förändra det löneläge som vi har i dag. Det är inte Vårdförbundet som har pengarna, det är arbetsgivarna. Har vi en partsgemensam vilja så tänker jag att arbetsgivaren får lägga upp planen för hur vi lyckas med den intentionen. I HÖK 19 är vi överens om att vi behöver förändra lönestrukturerna och öka lönespridningen, dessa skrivningar har vi inte haft innan.

VÄSTRA GÖTALAND: ”Krävs att arbetsgivarna prioriterar detta”

Anne Karin Höglund, ordförande för Vårdförbundet i Västra Götaland, känner igen sig i både Blekinges och Jämtlands verklighet. I Västra Götaland har regionen jobbat i många år med att få till en bättre lönestruktur.

Lokalt är Vårdförbundet överens med ansvariga politiker och tjänstemän om att öka lönespridningen. Men i praktiken har det inte hänt något. Enligt Anne Karin Höglund kokar allt ner till att det satsats för lite pengar på löner till Vårdförbundets yrkesgrupper.

– Chefer på medlemsnivå, där lönerna sätts, har inte haft så mycket pengar att de har kunnat göra någon skillnad i lönestrukturen, säger hon.

För att arbetsgivarna ska kunna följa det nya avtalet krävs därför, enligt Anne Karin Höglund, att politikerna Västra Götaland, i regionen och kommunerna, satsar mer pengar utöver den årliga lönerevisionen på att höja de särskilt yrkesskickligas löner.

– Nu krävs det att arbetsgivarna prioriterar detta. Att göra satsningen på särskilt yrkesskickliga inom löneöversynen går inte, det skulle innebära att övriga får stå tillbaka så mycket att de inte får någon löneutveckling alls och det är inte meningen med avtalet, säger hon.

Tror det fixar sig

Anne Karin Höglund har medlemmar i Västra Götaland som pustade ut när avtalet blev klart, men också medlemmar som är missnöjda med avtalet och hellre hade velat gå ut i strejk.

Själv är Anne Karin Höglund glad över stupstocken, alltså möjligheten att säga upp avtalet i förtid om arbetsgivarna inte levererar enligt det SKL, Sobona och Vårdförbundet gemensamt beslutat.

– Det hade varit enklare om de kommit överens centralt om ett ännu mer konkret mål, som 10 000 extra under tre år till en viss procent av medlemmarna. Men jag tycker att skrivningarna i avtalet är så starka att jag tror vi kommer att fixa det lokalt.

Lönesamtal i höst

De lokala överläggningarna mellan fack och arbetsgivare beräknas vara klara före sommaren så att det i slutet av sommaren eller början av hösten kan hållas lönesamtal ute på arbetsplatserna mellan chefer och medarbetare. De nya lönerna för 2019 kommer att betalas ut i höst, men retroaktivt från april.